Sorg

Sorg är alla de känslor, tankar, kroppsliga reaktioner och förändrade beteenden som du kan få vid en förlust eller förändring av något slag.

Alla större förändringar i livet kan orsaka sorgereaktioner. Man kan uppleva sorg när livet inte blir som man tänkt sig eller när det man hoppats på inte blev av. Sorg är därför en naturlig del av livet, och det är svårt att gå igenom livet utan att någon gång uppleva det.

De allra flesta har efter en förlust ett behov av att sörja. Sorgearbetet syftar till att förstå innebörden av det som hänt och anpassa sig till en förändrad livssituation. Sorg är kärlekens pris och den sorg som smärtar visar att vi förlorat någon som är betydelsefull för oss.

Texten som följer har sorg vid dödsfall som utgångspunkt.

Du som är i sorg

Ett sorgearbete är en tids- och energikrävande process som saknar tidsramar. Alla sörjer vi på olika sätt och sorgens uttryck kan även skifta inom en individ från tid till tid. Det är viktigt att tillåta sorgen hur den än ter sig.

Vanligtvis pendlar man mellan förlustorienterade beteenden och ett framtidsinriktat nyorienteringsarbete, som syftar till att anpassa sig till de nya omständigheterna. För att gå vidare är båda dessa processer lika viktiga. Successivt börjar livet återfå sina färger och man upplever meningsfullhet och livsglädje igen. Vissa kan då känna skuld eller bli rädd att man ska glömma bort den som dött. Men kom ihåg att du både kan sörja och gå vidare.

Sorg ger alla möjliga somatiska, emotionella och kognitiva reaktioner och de kan växla snabbt. Ibland blir man rädd för sina egna reaktioner, tror man håller på att bli galen, allvarligt sjuk eller att man aldrig ska komma tillbaka till ett fungerande liv igen. Ibland är sorgen så smärtsam att det känns som att man inte överlever, men det gör man! Det bästa du kan göra är att vara tillåtande mot dig själv och sänka kraven.

Sorg ackompanjeras ofta av känslor av övergivenhet, tomhet eller meningslöshet. En förlust kan vara så svår att ta in att man känner sig bedövad, avskärmad eller upplever overklighetskänslor. Det är lätt att fastna i tankar om varför detta skett och om det hade gått att undvika. Det är vanligt att känna skuld för saker man gjort eller inte gjort. Ibland kan man fastna i en slags kamp mot det som skett – det får inte vara sant! Det borde inte ha skett!

Att undra om det finns någon mening med livet överhuvudtaget är inte ovanligt. Det kan hjälpa att istället göra saker som känns meningsfulla. För att komma vidare behövs ett accepterande förhållningssätt till det som skett. Med det menas att erkänna verkligheten som den är, inte att du behöver tycka att det som skett är okej.

Det är vanligt att känna existentiell ensamhet i sorg. Kanske upplever du att andra inte förstår eller att det känns jobbigt att sörja i närvaro av andra. Tänk dock på att inte dra dig undan allt för mycket utan tacka ja ibland till sociala aktiviteter fastän du kanske inte känner för det. Ofta är just samhörighet med andra det som bidrar till glädje och meningsfullhet. Kommunicera dina behov och hur du vill bli bemött till de omkring dig, så får de en chans att svara upp mot det. Få inte dåligt samvete om du tar en paus från sörjandet och faktiskt har roligt en stund. Även om du känner att du inte orkar eller har lust underlättar det återhämtningen att du återupptar vardagsrutiner såsom regelbunden mat, dagsljus, motion och sömn etc.

Avsked av den som dött och förståelsemässigt bokslut är viktigt för läkandet. Därför är begravning och andra former av ceremonier betydelsefulla. För många är det avdramatiserande att få se den döde, och den fridfulla atmosfären blir ett fint minne. Om du ältar oklarheter kring dödsfallet är det bra om de reds ut i den mån det går.

För att gå vidare behöver man både känslomässigt och förnuftsmässigt ta in att personen dött samtidigt som man behåller närvaron med personen i sitt liv. Saknaden efter personen kanske aldrig går över, men smärtan mildras med tiden. Den kan göra sig påmind olika starkt och vid olika tillfällen. När vi lämnat den svåraste tiden bakom oss upplever många en djupare kontakt med sig själv, livet och vad som verkligen är viktigt. Vissa känner en ökad tacksamhet och uppskattning inför livet.

Till dig som möter en person i sorg

Det centrala i mötet med någon i sorg är att våga dela det svåra. Tystnad är överordnat ord och att lyssna utan att ge goda råd eller uppmuntrande kommentarer är läkande. Att möta sörjande kan väcka egna känslor man tror sig inte kunna hantera. Tyvärr kan det leda till tillbakadragenhet och tystnad, tvärtemot vad den sörjande behöver. Sorg sänker initiativförmågan och här behöver du som möter ta mod till dig och ansvara för kontakten. En annan människas lidande kan väcka en impuls att man måste säga och göra rätt saker. Men när det värsta redan hänt finns inget man kan göra för att ta bort smärtan. Värme och omsorg är ledord, men inte att betrakta den sörjande som skör som ska behandlas med silkesvantar.

Du kan fråga den sörjande på vilket sätt du kan vara ett bra stöd, eller fråga om det du just gjorde var till någon hjälp. Det är inte ovanligt att både handlingsförmåga och problemlösningsförmåga är nedsatt hos den som sörjer. Att ge praktiskt stöd med vardagliga bestyr är nog så stödjande och som emotionellt.

Du som möter en person i sorg behöver ha acceptans och tålamod för sorgens alla uttryck. Ta inte utspel och påhopp personligt utan se det som ett uttryck för smärtan hos den sörjande. Att älta kan i början tjäna syftet att få ihop bilden av det som skett. Efter ett tag kan dock avledning av ältande till förmån för mer konstruktiva och framåtblickande resonemang vara nödvändigt.

Slutligen, visa närvaro under lång tid, mycket längre än du tror. Många upplever att så fort de börjar må bättre och bli mer aktiva igen så avtar stöd och intresse från omgivningen. För den som förlorat en betydelsefull person kan det värma om du uppmärksammar viktiga datum, årsdagar och högtider.

När behöver man söka hjälp

En sorgereaktion kan innebära påtaglig funktionsnedsättning och orsaka sjukdomsliknande symtom, men tillståndet ska inte medikaliseras. För en majoritet är sorgen intensiv i början men mildras med tiden. Om reaktionerna förvärras, en intensiv trötthet eller kraftigt nedsatt allmäntillstånd blir ihållande kan hjälp behövas. Sorg aktiverar samma system i kroppen som vid stress, vilket för vissa kan ge upphov till ett konstant stresstillstånd som inte lämnar utrymme för återhämtning. Sorg kan övergå till ett tillstånd av utmattning eller depression.

Det kan finnas försvårande omständigheter kring dödsfallet som motverkar naturlig återhämtning. Det kan röra sig om plötsliga och traumatiska omständigheter runt dödsfallet, självmord, att personen blev vittne till döden, att det finns många ouppklarade omständigheter runt dödsfallet eller att man haft en komplicerad relation till den som dött. Om man får stora anpassningssvårigheter till det som hänt, är upptagen av bitterhet och hämnd alternativt plågas av svåra skuldkänslor eller självförebråelser kan det vara ett tecken på komplicerad sorg. Då krävs i regel hjälp för att komma vidare. Andra tecken på det kan vara stark ångest eller känsloförändringar, påträngande bilder eller andra sinnesintryck kring dödsfallet, hög anspänningsnivå eller överdriven vaksamhet. Hjälp kan också behövas vid avsaknad av sorgereaktion eller starkt undvikande och isolering. Slutligen ska självmordstankar och självmordsförsök alltid tas på största allvar.

Vad man kan få hjälp med i terapi

I terapi kan man få hjälp att sätta ord på smärtan och saknaden och synliggöra alla aspekter relaterade till sorgen. Kanske finns delar man inte är medveten om, delar som är extra svåra eller förbjudna eller delar som helt enkelt behöver förstås bättre. Att få hjälp att rekonstruera dödsfallet och skapa en hel berättelse är läkande. Plågas man av påträngande bilder eller andra sinnesintryck kring dödsfallet kan det behöva bearbetas på liknande sätt som vid posttraumatisk stress.

I terapi kan konkreta verktyg tillhandahållas för att kunna stå ut när det är svårt, närma sig det som hänt och anpassa sig till de nya omständigheterna. Men även vägledning och stöd kring hur man tar nödvändiga steg mot det som ger värde, meningsfullhet och livsglädje igen. Terapi kan utgöra ett forum för reflexiva samtal rörande de existentiella frågorna som ofta väcks i sorg.

Slutligen kan även stödjande samtal individuellt eller i grupp vara nog så hjälpsamt vid normal och okomplicerad sorg. Detta kan vara särskilt värdefullt om det sociala nätverket är bristfälligt. Precis som det finns lika många sätt att sörja som det finns människor måste terapi alltid anpassas efter individens unika behov.

Barn i sorg

Barn kan uppleva sorg vid förluster av olika slag eller större omställningar i livet. Nedanstående text rör barns sorg vid förlust av en betydelsefull person.

Mycket är överensstämmande mellan vuxnas och barns behov vid sorg. Barns förståelse för döden skiljer sig i regel från den vuxnes och barn bearbetar en förlust utifrån den ålder och den förståelseram de har. Ju yngre barnet är desto mer kommer barnet uttrycka sin sorg på annat sätt än i ord. Hur barn reagerar vid sorg är högst individuellt men några vanligt förekommande reaktioner är:

• Oro, ängslan, ökat behov av närhet eller svårtröstad
• Vaksamhet, separationsångest och rädsla att bli övergiven
• Sömnsvårigheter, mardrömmar, magont eller annan smärta
• Ilska, självdestruktivitet eller beteenden som drar till sig uppmärksamhet
• Tillbakadragande, isolering eller svårigheter i skolan
• Nedstämdhet, längtan och saknad
• Skuldkänslor, självförebråelser eller grubblerier
• Plågsamma minnesbilder, magiska tankar eller fantasier

Att stödja ett barn i sorg

Barn behöver vuxnas stöd för att förstå dödens innebörd och reglera sorgens reaktioner.

Vuxna kan hjälpa barnet att sätta ord på upplevelserna, men också stödja dem i andra uttrycksformer såsom lek, musik, teckningar och annat skapande.

För att minska oro och grubblerier behöver barn göras delaktiga i det som hänt. Låt barnets egna frågor och funderingar vara vägledande för vilken information du ger och var ärlig med vad du vet och inte kan svara på. Det barnet är moget nog att fråga om är det också moget nog att få ett uppriktigt svar på. Berätta sakligt och konkret utan omskrivningar eller metaforer. Använd barnets egna ord och ge endast de detaljer barnet behöver för sin förståelse.

Barns reaktioner på ett dödsfall avspeglar inte bara den egna sorgen och saknaden utan även föräldrarnas reaktioner. Som förälder kan du absolut både visa och berätta att du är berörd av det som hänt, men du behöver kunna förmedla att du är kapabel att möta barnet i dess sorg, annars kan det hålla tillbaka frågor eller reaktioner.

När en förälder dör behöver barnet sin andra förälder. Av naturliga skäl kan den kvarlevande föräldern behöva stöd och avlastning för att orka vara detta stöd. Om båda föräldrar dör samtidigt blir stödet från någon som barnet känner sig trygg med rent av livsavgörande. Överlag kan extravuxna utgöra ett stort stöd för hela familjen genom att bidra med vardagliga aktiviteter, lek och samtal. Barn vilar ofta från sin sorg och kan i stunder tyckas verka helt oberörd av det som hänt. När marken är i gungning efter en förlust blir det extra viktigt för tryggheten att så mycket som möjligt återgår till det normala så fort som möjligt. Som förälder kan det vara bra att undvika onödiga separationer från barnet och anstränga sig extra en tid för att förmedla trygghet och närvaro.

Generellt är det bra för barn att förlusten görs verklig genom deltagande i avsked, ritualer och begravning. Hur detta sker behöver precis som allt annat stöd skräddarsys för det enskilda barnet. Men att ge mycket tid till att förbereda innan och reflektera tillsammans efter är hjälpsamt.

När behövs professionell hjälp

För barn i sorg är föräldrarnas stöd det allra viktigaste och i regel tillräckligt. Föräldrar kan däremot få råd och stöd av professionella i hur de kan bemöta sitt barn. Det finns allt fler böcker för barn och ungdomar i sorg. Vidare kan sorgegrupper för barn vara ett bra alternativ för de som behöver extra stöd.

Det är först när sorgereaktioner inte mildras med tiden eller till och med förstärks som professionell hjälp behövs. Om barnet var närvarande vid dödsfallet, fann den döde, plågas av minnesbilder, avsevärt ändras i sitt beteende eller har tankar på att inte längre vilja leva är det varningssignaler för att professionell hjälp kan behövas.