Självmord

I nästan alla kulturer finns ett djupt motstånd mot självmord. En del länders lagar förbjuder, och de flesta religioner fördömer, självmordshandlingar. Kanske beror detta på att vi människor är väldigt sociala varelser, och att vi ser det som familjens, gruppens och samhällets skyldighet att se till så att alla människor har en livssituation som de kan stå ut med.

I Sverige begår varje år mellan 1.000 och 1.500 personer fullbordat självmord, eller suicid som facktermen lyder.

Det är två till tre gånger fler män som avlider av suicid i jämförelse med kvinnor, men å andra sidan är det två till tre gånger fler kvinnor än män som gör självmordsförsök. Då har man räknat på de patienter som kommer i kontakt med den psykiatriska vården till följd av sitt försök.

Självklart finns det också ett stort mörkertal av människor som aldrig kommer i kontakt med vården, eller som inte berättar om sina självmordsförsök. Det går inte heller någon knivskarp gräns mellan vad som är ett självmordsförsök och vad som snarare är ett desperat sätt att visa hur dåligt man mår.

Att det är fler män än kvinnor som avlider till följd av självmord kan ha ett samband med att män generellt använder sig av våldsammare och mer drastiska metoder för att ta sitt liv.

Av alla som begår självmord är 30-40 stycken tonåringar, medan det är mycket ovanligt att yngre barn begår fullbordat självmord.

Bakomliggande orsaker

Det finns många olika orsaker bakom självmord. I vissa fall kan det ske till följd av stark påverkan utifrån, såsom ibland sker i sekter. Självmord kan också gränsa till olyckshändelser, där den självmordsbenägne ”lekt med döden” i riskfyllda beteenden. De kan ske på stundens ingivelse, för att ångesten blir för stark, under drogpåverkan eller helt enkelt för att ett tillfälle yppar sig. Men också efter mycket noggrann planering och omfattande förberedelser.

Det finns också en typ av självmord som av en del anses vara mer berättigade än andra; när en person som lider av en dödlig sjukdom önskar avkorta sitt liv för att slippa förlängt lidande.

Det är vanligt att självmord sker under påverkan av psykisk sjukdom eller störning. Psykossjukdomar, personlighetsstörningar och depression är kanske de psykiatriska diagnoser man främst förknippar med självmord.

I psykossjukdomen kan ingå dels outhärdligt stark ångest, men också hallucinationer och verklighetsförvrängningar som leder till självmord.

När det gäller personlighetsstörningar så innefattar dessa ibland en känslomässig instabilitet och turbulens som gör det svårt för den drabbade att hantera starka känslor på bättre sätt.

depression innefattar ofta hopplöshetskänslor och uppgivenhet som kan leda till desperata handlingar. Däremot är det ovanligt att man begår självmord då man befinner sig i depressionens djupaste skede, då man ofta är för apatisk för att skrida till handling. Det är snarare när man är på väg ner i, eller upp ur, en djup depression som suicidhandlingen sker.

Det är också vanligt att självmordspatienter har även andra, samtidiga, problem. Det kan handla om att de befinner sig i en kris, har ett pågående missbruk eller är socialt utsatta.

Utredning och diagnostisering

En suicidbedömning bör alltid göras av en person med utbildning för detta. Vid en sådan bedömning väger man in en mängd olika faktorer, såsom hur självmordstankarna/planerna ser ut, personens livssituation, nätverk, eventuella psykiatriska och medicinska diagnoser, social situation, förekomst av missbruk och så vidare.

Det säger sig själv att det krävs en hel del kunskaper för att sammanställa all denna information till en riktig bedömning. I en bedömning är det väldigt värdefullt för den som utreder att också få ta del av information och synpunkter från anhöriga och närstående.

Hur får man hjälp?

Vid akuta självmordstankar bör man omedelbart ta kontakt med psykiatrin. Om man är anhörig kan man själv ringa och rådgöra med psykiatrin om vilka åtgärder man bör vidta, och vad man själv kan göra i den specifika situationen.

I det akuta skedet fokuseras insatserna på att undanröja risken för självmordet. Det kan innebära att erbjuda stöd och omsorg, men också att få stopp på det som eventuell utlöst självmordsönskningarna, såsom mobbning.

På längre sikt är det förstås viktigt att ta itu med grundproblemet, om det så är en kris, en otillfredsställande livssituation eller en psykiatrisk problematik.