Depression
Anledningarna till att bli ledsen kan vara många; sjukdom, död, arbetslöshet och ett brustet hjärta är bara några exempel. Ibland blir vi ledsna utan att förstå varför och många av oss hamnar någon gång i sorg eller nedstämdhet som övergår i en depression.
Man kan vara riktigt ledsen och förtvivlad utan att det för den skull handlar om en depression. Men om man efter två veckor fortfarande känner sig nedstämd och dessutom uppvisar en del andra symtom, så kan det röra sig om en ”Egentlig depressionsepisod”.
Vanliga symtom är sömnstörningar, förändrad aptit, känslor av att vara värdelös och självmordstankar. Livet känns ofta meningslöst och det är svårt att känna sig riktigt glad över någonting.
Det finns undersökningar som visar att nästan hälften av alla kvinnor och ungefär en fjärdedel av alla män någon gång i livet hamnar i en depression. Ofta kan man hitta en eller flera utlösande faktorer, men långt ifrån alltid. För personer med en hög grad av sårbarhet för depression krävs det inga tydliga yttre utlösande faktorer.
Olika former av depression
Det finns flera olika former och grader av depressiva tillstånd, bland annat enstaka, återkommande eller årstidsrelaterade depressionsepisoder.
Om nedstämdheten och de tillhörande symtomen inte är lika omfattande som vid en Egentlig depression, men samtidigt har pågått väldigt länge så kan det handla om ett tillstånd som kallas för Dystymi.
När man drabbats av någon form av depression är det som om man ser världen genom ett par svarta glasögon. Det innebär att man har en tendens att lägga märke till allt som går dåligt och tolka saker till sin nackdel. Tittar man bakåt så minns man i första hand tråkigheter och misslyckanden. Och framtiden ter sig också mörk om man utgår ifrån att ingenting kommer att bli bättre. De här negativa tolkningarna, minnena och framtidsvisionerna underhåller nedstämdheten som i sin tur ger näring åt de negativa tankarna.
Med en lindrig depression är det fullt möjligt att hålla skenet uppe, att gå till skolan eller jobbet och skratta med när någon drar ett skämt. Då kan det vara svårt för omgivningen att förstå hur hopplöst och svart allt känns, och att det emellanåt känns nästan omöjligt att ta sig upp ur sängen.
Med en svår grad av depression är risken stor att man faktiskt blir kvar i sängen.
Vad kan man göra själv?
Oavsett grad av depression vill man inte höra orden ”ryck upp dig” från omgivningen, för vore det så enkelt så gjorde man det. Däremot är det alltid bra att ta sig upp ur sängen och försöka aktivera sig på något sätt. Fysiska aktiviteter/motion är bra ur flera synpunkter, bland annat ökar det smärtlindrande måbra-hormonet endorfin i kroppen.
En del gånger går en depression över av sig självt, utan att man själv förstår varför. Ibland kan man själv lyckas förändra sina vanor och tankemönster, och ibland sker det positiva förändringar i livet som gör att man börjar må bättre. Men det är alltid klokt att söka hjälp i ett tidigt skede. Risken är annars stor att man fastnar i de negativa tankemönstren och drar sig mer och mer undan omvärlden.
Hur får man hjälp?
Om man inte kan se någon förklaring till sin nedstämdhet, så kan det vara idé att börja med ett besök på vårdcentralen för att utesluta kroppsliga orsaker till nedstämdheten och tröttheten, till exempel järnbrist eller B12-brist.
Via vårdcentralen finns ibland också möjlighet att komma i kontakt med en psykolog. Annars kan man vända sig till en privatpraktiserande psykolog.
Idag finns starkt forskningsstöd för att psykologisk behandling av lindriga och måttliga depressioner har god effekt. Vid svåra depressioner brukar man rekommendera en kombination av läkemedel och psykologisk behandling.
Den som plågas av starka självmordstankar bör ta kontakt direkt med en psykiatrisk öppenvårdsmottagning, istället för att gå omvägen via vårdcentralen.
Här kan du läsa mer om:
Fråga psykologen
