Separation

I en separation eller skilsmässa kommer du i kontakt med känslor från dina tidigare separationer. Dessa känslor färgar upplevelsen av den nuvarande separationen. Om du som barn kände dig trygg eller otrygg spelar en stor roll i hur du som vuxen klarar av en separation.

Kanske överväger du eller är mitt i en separation (eller någon närstående), eftersom du läser detta. Kanske är det länge sedan du separerade och andra säger till dig att gå vidare men du kommer ingen vart…

Hur just du upplever en separation beror på vad du har för erfarenheter med dig. Om du som liten kände dig älskad och trygg, eller hjälplös och övergiven, spelar en avgörande roll.
 
Förenklat kan man säga att du, om du kände dig trygg och älskad, har en grundläggande känsla av tillit med dig. Du kan fortfarande känna sorg i en separation, men du har en tillit till att saker och ting ordnar sig.

Om du kände dig otrygg och övergiven som liten drog du förmodligen slutsatsen (som barn ofta gör) att felet låg hos dig. Då spelar det ingen roll att du är vuxen och intellektuellt vet bättre – du känner dig förmodligen övergiven. Och misslyckad och dålig… Du har kommit i kontakt med känslor som du har burit sedan du var barn, men upplever dem nu som om det var något nytt.

Viktigt att läka gamla sår

De flesta inser inte att separationen har fört dem i kontakt med gamla begravda känslor som färgar upplevelsen av den aktuella separationen (ungefär som färgampuller ibland används som stöldskydd och färgar sedlarna om någon försöker stjäla dem).

Om separationen drar upp oläkta sår i ljuset kan det vara svårare att komma vidare. Men vi utvecklas hela livet. En del har lyckats att läka såren i efterhand, exempelvis genom psykoterapi eller goda nära relationer senare i livet. Då behöver inte gamla känslor återkomma i en separation.

Separationen kan också vara en ny möjlighet att i efterhand läka gamla sår. En inkapslad varböld behöver tömmas på var för att kunna läka, det är på samma sätt med inkapslade känslor. De behöver lösas upp (inte täckas över) för att du ska kunna lämna detta bakom dig och gå vidare.

Om du täcker över det du känner, kanske genom att inte tillåta dig att känna utan låtsas att du mår bättre än du gör, då bär du det vidare tills nästa gång känslan återkommer i en liknande situation.

Att tänka på om du är i en separation

Dina upplevelser är färgade av tidigare upplevelser

Inse att det du känner inte behöver bero på den andre personens agerande. Hen kanske bara har tryckt på knappen till allt du har lagrat inom dig som är relaterat till separationer. Allt från en inbillad rädsla att dina föräldrar skulle lämna dig till verkliga upplevelser av separationer (vare sig du medvetet kommer ihåg dem eller inte).

Om det på något sätt var för svårt för ditt psyke att hantera detta så har det lämnat spår i dig och färgar din upplevelse av separationen.

Bearbeta och få perspektiv

Gör det arbete som krävs för att du ska läka dessa sår. (Om någon har kört på dig i en slalombacke och du har brutit benet så frågar inte din kropp efter vems fel det var om den ska läka benbrottet – den gör sitt bästa oavsett.) Det är ditt liv det handlar om!

Sök dig exempelvis till familjerådgivningen om du känner att du behöver hjälp.

Prata med vänner, och skriv gärna dagbok under en tid. Det hjälper dig att bearbeta och få perspektiv.

Använd gärna mindfulness för att komma vidare

Fly inte från det du känner genom att skuldbelägga någon av er, eller använda mat, alkohol eller annat för att döva känslorna. Lös istället upp dem genom att möta dina känslor.

Försök att känna känslan i kroppen rent fysiskt. Hur hjärtat bultar, tårarna bränner bakom ögonlocken eller det bultar i tinningarna. Vad det nu är – välkomna det.

När uppmärksamheten dras bort från upplevelsen här och nu och in i malströmmen av tankar – notera tankarna som strömmar förbi, men fastna inte där.

Återgå till den fysiska upplevelsen i kroppen, tills du känner att det lättar. (Förmodligen behöver du göra detta många gånger för att lyckas.)