Att gå i skolan

Många gånger synliggörs barns och ungdomars problem just i skolan - i samband med inlärning, krav på koncentration och samarbeten. Elever kan vara utagerande, ha koncentrations-svårigheter, vara oroliga eller ledsna.

Det kan finnas många anledningar till att elever inte lär sig saker och uppnår de mål som satts upp för dem. Alla som börjar skolan är inte mogna för utmaningarna och kan behöva vägledning för att få ordning på det egna ansvaret och rutinerna.

Andra har inlärningssvårigheter och behöver pedagogiska åtgärdsprogram för att lättare kunna tillgodogöra sig undervisningen. Finns det saker som stör det pedagogiska arbetet? Vad kan man göra annorlunda? Hur skapar man nya strukturer? 

Elevhälsan arbetar för att fler problemlösningar i skolan ska utföras med förankring i forskning och kunskap om barn och deras utveckling. Det målet kräver fokus på barns psykiska hälsa.

För att skapa en väl fungerande inlärningsmiljö krävs medvetenhet, samarbete, breda perspektiv och en stor flexibilitet. Det är viktigt att anpassa sig till varje barn.

Prata om problem

Nästan oavsett vilket problem eleven har är det bra att börja med en dialog med eleven. Vad funkar för honom eller henne?

Som pedagog måste man lyssna på vad eleven behöver för att kunna utveckla såväl lärandemiljön som sitt eget arbete. Det är viktigt att få eleven att själv engagera sig i olika lösningar på problemen. Att kunna reflektera över situationen gör det enklare att själv hitta nya perspektiv.

Det går faktiskt att prata om problem som dålig impulskontroll om man gör det på rätt sätt och vid rätt tillfälle. Det viktiga är att vara pedagogisk och tydlig och inte komma med för många instruktioner åt gången. Man ska akta sig för att krångla till det och använda för många ord. Kanske fungerar ett bildspråk bättre? 

Föräldrar har också bra kunskaper om sina barn, och kan ofta ge tips till pedagogerna om vad som fungerar och vad som inte fungerar. Ju yngre barnet är, desto viktigare är det med tät kontakt mellan skola och föräldrar om eventuella skolproblem. 

Färdigheter blir fler

Att ständigt misslyckas är inte någon god grund för att våga sig på utmaningar, och riskerar på sikt att både sänka elevens självkänsla och att skapa en stark motvilja mot allt skolarbete. Därför är det väldigt viktigt att låta elever som har stora svårigheter med skolarbetet lyckas ibland. För att det ska vara möjligt måste man anpassa uppgifter och studiemetoder till elevens specifika behov. 

Ett misslyckande ska inte heller nödvändigtvis ses som något enbart negativt. Det är viktigt för barn att lära sig hantera även sådana, eftersom ingen människa är felfri och bäst på allt. Att lyfta att misslyckanden är något som ibland ska lära oss nya saker ör viktigt. Väldigt viktigt är det också att hitta någonting som barnet faktiskt är bra på. Skolarbete är inte allt. Att vara en fin kompis, att vara rolig, snäll, eller duktig på att spela ett visst spel är också sådant som man kan uppmärksamma hos barn.

Det kan också vara värt att prata med barn om att det finns ett före och ett efter när det gäller att lära, att vi en gång misslyckades med något vi idag kan. Om eleverna kan komma ihåg hur det var att inte kunna räkna kan de också föreställa sig att de i framtiden också kommer att kunna lära sig andra saker, som kanske att spela piano eller lösa ekvationer.

Kan eleven identifiera nya och gamla färdigheter och konstatera att det finns saker som han eller hon är bättre och sämre på, blir det enklare att tänka framåt och inse att det går att lära sig fler saker i framtiden.

Koncentrationssvårigheter

De tysta och mindre utagerande eleverna med problem kommer ofta i skymundan då de som stör hela gruppen ofta tar väldigt mycket plats. Här gäller det som lärare att vara observant på resultaten - och att se till att ha en pågående kommunikation med eleverna under lektionerna.

Exempel

Tioårige Filip är rastlös och orolig. Han har svårt att sitta still och fokusera. Under lektionerna rör han sig ofta i klassrummet, pratar högt och stör de andra eleverna.

Intill Filip sitter Vera. Hon har också svårt att koncentrera sig på läs- och skrivövningar. Blir hon distraherad eller avbruten i sin uppgift börjar hon ofta dagdrömma och tänka på annat. Vera är tyst och lite inåtvänd.

Trots att de lider av liknande svårigheter blir Filips problem betydligt mer synliga för en lärare än Veras.

Vila behövs – och belöning

Lösningen på inlärningsproblem är ofta en uppmaning att plugga mer. För en elev som har svårt att nå målen kan ytterligare läxläsning bli ännu en börda och leda till fler problem och konflikter. I det fallet bör man se över de mål man satt upp för eleven.

Skolarbetet får inte bli något evigt pågående - elever måste vid jämna mellanrum få känna att de presterat klart. På samma sätt kan ett belöningssystem – oavsett om det handlar om guldstjärnor, kommentarer att visa mamma och pappa eller bara berömmande ord - vara en drivkraft.

Att bygga relationer

En del problem i skolan bottnar i att det inte finns någon riktigt fungerande relation mellan eleven och pedagogen. Det blir svårt för en elev att känna förtroende för läraren, göra som läraren säger och så vidare, om eleven inte känner sig sedd och bekräftad av läraren, eller inte riktigt förstår vad läraren förväntar sig. Det som i lärarens ögon ter sig som trots, bråk och stökighet eller rädsla kan i själva verket bottna i brister i kommunikationen och samspelet med eleven. Särskilt gäller det här elever som redan innan har negativa erfarenheter av kontakten med vuxna. 

Genom att bygga en relation och sätta sig in i elevens intentioner och hur han eller hon ser på sig själv kan man analysera situationen och försöka skapa konstruktiva verktyg och nya tankesätt som i förlängningen kan skapa en mer positiv självbild för eleven.

Exempel

Specialpedagogen Pia pratar med sjuåriga Linda. Framför dem ligger fem olika pennor. Pia ber Linda ge henne den första pennan. Linda räcker då Pia penna nummer tre.

Pia blir lite konfunderad, men hon ifrågasätter inte valet. Istället frågar hon Linda hur hon kom fram till valet av just den pennan.

Linda förklarar att pennan hon valt var en vanlig enkel blyertspenna medan de andra var bläck- och tuschpennor. Hon tänkte att blyertspennan nog funnits längst och därför tillverkats först – därför valde hon den som den första pennan.

Pia berömmer Lindas klurighet och de fortsätter sedan att prata om hur det finns flera olika sätt att tänka.