Anknytning i förskolan
De flesta barn i Sverige börjar i förskolan när de är mellan ett och tre år gamla. Både arbetande föräldrar och mammor och pappor som är hemma på dagarna låter sina barn gå till förskolan då verksamheten där är stimulerande och utvecklande. Men för att det ska vara roligt på förskolan krävs trygghet.
Det händer mycket i förskolan. Som förälder är det bra att ställa frågor och att sätta sig in i rutiner. Precis lika viktigt är det att pedagogerna lyssnar och förklarar.
Under en inskolningsperiod bör föräldrar ta sig tid att vara med i verksamheten under en till tre dagar för att få inblick i vardagen på förskolan. Det är nyttigt både för barnets och för förälderns egen skull.
För att en inskolning till förskolan ska fungera bra bör den vara tydlig och bygga på rutiner. Upprepning skapar trygghet och en förändring kan bli enklare om den snabbt blir förutsägbar.
Att knyta an
Anknytning är A och O i förskolans verksamhet. För att barn ska trivas i förskolan behöver de minst en vuxen person som de kan knyta an till inom verksamheten, någon som kan trösta och vara en ersättning för föräldern.
Anknytningssystemet, behovet att ha någon man litar på, aktiveras av att barnet ofrivilligt lämnas i en ny och främmande miljö.
En trygg relation som byggs upp under inskolningen kan sätta anknytningssystemet i viloläge. Den är ofta en förutsättning för att barnet ska kunna komma in i leken och utvecklas tillsammans med de andra barnen.
När anknytningssystemet är aktivt blir barnet upptaget av oro och längtan. Känslan kan jämföras med när man som vuxen börjar oroa sig för om man stängt av spisen och sen inte kan tänka på något annat.
Att bygga relationer
Ibland är det svårt för barn att skapa relationer med vuxna. Vissa barn bjuder in till kontakt och är motiverade av att bli omtyckta, andra är tystare och tuffare. Vissa barn är ängsliga i överkant och måste lockas och trugas för att våga pröva det gruppen ägnar sig åt. Andra är burdusa och måste ständigt hållas tillbaka för att inte göra andra barn ledsna. Särskilt svårt kan det vara för personalen att hantera barn som inte riktigt vill ta emot tröst, eller som har en generellt negativ inställning till det mesta. Men ofta finns det ingångar även till dessa barn. De har kanske bara inlärda beteendemönster som har fungerat tidigare, men som blir dysfunktionella i gruppmiljön på förskolan. Oberoende av vad problemet är kan förskolepersonal få hjälp av en förskolepsykolog att hitta ett sätt att bemöta barnet för att bygga upp en relation.
Anja gråter när pappa ska gå
Pappa är stressad och sen till jobbet samtidigt som han är orolig för att Anja ska bli ledsen när han lämnar henne på förskolan.
Den i personalen som ansvarar för Anja möter pappa och Anja i hallen. Pappa säger snabbt och tydligt hejdå till Anja och går mot dörren. Men Anja, som känt av att pappa varit orolig reagerar genast på den nya miljön och förändringen – och börjar gråta. Pappa hör Anjas gråt och stannar upp i dörren.
Här är det viktigt att personalen tar över rollen som ansvarig. Hon eller han ska genast engagera sig i Anja och föra in henne i förskolans gemenskap. Kanske kan Anja distraheras med en aktivitet som de andra barnen redan är involverade i. Pappa måste fortsätta ut genom dörren, trots att Anjas gråt gör ont i honom.
Dra inte ut på separationer
Det underlättar för barnet om man inte drar ut på plågsamma separationer. När inskolningen är klar och mamma eller pappa lämnar barnen på förskolan ska det inte vara en lång och utdragen process. Det ska gå fort.
Föräldrar behöver inte vara avvisande, men däremot säga hejdå med en avslappnad självklarhet. Om barnet börjar gråta bör man inte stanna och trösta utan istället lämna över till en förskolepedagog som kan locka med en rolig aktivitet istället.
Att lämna ett barn i förskolan kan vara minst lika påfrestande för en förälder som för ett barn, ibland till och med värre.
Känns situationen olustig kan du som förälder försöka hitta en rutin med pedagogerna. Kanske kan du få ringa upp dem 15 minuter efter avlämningen för att stämma av hur det funkar när du har gått.
Ofta är det de vuxnas behov som gör barnen oroliga. En förälders separationsångest, kontrollbehov, oro eller dåliga samvete sänder lätt ut en signal som kan smitta av sig på barnet.
Alltid viktigt med avsked och mottagande
Själva lämningssituationen i förskolan fortsätter att vara viktig, långt efter att barnet känner sig tryggt med personalen och miljön. Det är då som barnet – och föräldern – har möjlighet att få känslan av att vara välkommen i gemenskapen med personalen.
