Flyktingar med trauma

Att vara flykting och leva i exil kan betyda väldigt många olika saker och är sällan enkelt. Varje individ har sin individuella historia, problem och erfarenheter. Men det finns vissa gemensamma nämnare bland människor som tvingats lämna ett liv bakom sig, svårigheter som många kan känna igen sig i och dessutom kan få hjälp att ta sig igenom.

Att komma som flykting till ett nytt land och ett osäkert liv i en ny kultur kan sätta igång reaktioner. Trots att man till synes nu är fysiskt trygg och att man verkar ha lämnat den akuta faran bakom sig, kan det vara just då man drabbas av posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Det kan kanske låta motsägelsefullt men det är det faktiskt inte.

I sitt hemland kan man ha levt under press, svår stress och olika former av fara, men där är man ändå välbekant med kulturen och de sociala strukturerna. Man vet vem man är. Vänner och släktingar kan skapa en trygghet mitt i det hotfulla. Att lämna dem bakom sig är att förlora det som varit ett skyddsnät och en del av sin egen identitet. Man kanske kan känna sig trygg fysiskt, men vem är man i ett nytt land, i ett nytt sammanhang?

Sårbarhet och osäkerhet i den nya situationen i exil kan få personen att uppleva en form av trauma – och som tillsammans med tidigare händelser kan leda till depression eller PTSD. Det är därför viktigt att göra situationen för flyktingar och asylsökande så trygg och stabil som möjligt. Själva mottagandet av människor är centralt. Här behövs respekt, vidsynthet, klara besked och tidsplaner.

Kunskap om PTSD och synen på psykologiska diagnoser varierar. Alla människor är inte medvetna om att svåra händelser kan orsaka psykologiska trauman och PTSD. Därför är det vanligt att människor med PTSD söker vård för fysiska symtom. Olika kulturer har olika sätt att tala om sjukdomar och det är viktigt att personal inom primärvården är uppmärksam på tecken som tyder på PTSD.

Flera svåra händelser och komplex PTSD

Upprepade svåra händelser skapar sårbarhet. Har man en eller flera gånger råkat ut för ett psykologiskt trauma finns risken att man utvecklar en känslighet mot olika psykiska påfrestningar. Någon som överlevt en rad skrämmande upplevelser och som verkar fungera normalt, kan plötsligt bryta samman vid en något mindre motgång – som till exempel att förlora jobbet. Något som kan ses som mycket mildare än det personen tidigare gått igenom kan bli en katastrof.

När en person drabbats av en serie omskakande händelser talar man om ackumulerade trauman. En människa som först levt i en krigssituation och kanske förlorat sin familj för att sedan uppleva en skrämmande och livsfarlig flykt kan ofta ha drabbats av ett så kallat komplex PTSD där flera psykologiska trauman staplats på varandra.Ett komplex PTSD innebär ofta komplicerade och svåra symtom.

Symtom

Symtomen som är knutna till PTSD och depressioner kan vara väldigt svårhanterliga och obegripliga både för den drabbade och för omgivningen. Att inte känna igen sig själv och hur man reagerar kan leda till dåligt självförtroende och problem med den egna självbilden.

Under svår stress, som i samband med PTSD, kan vår hjärna inte jobba med full aktivitet. Därför kan man då få problem med minnet, koncentrationen och att lära sig nya saker.

Det är vanligt att känna oro och negativa tankar om sig själv. Det här kan bli extra påtagligt när man samtidigt försöker förstå en ny kultur och studerar ett nytt språk. Kritik och fördömanden kan skada personens självkänsla ytterligare.

Vanliga fysiska symtom är trött- och orkeslöshet, dålig sömn och mardrömmar. I förlängningen kan PTSD leda till allvarliga fysiska tillstånd som hjärt- och kärlsjukdomar, problem med ämnesomsättning, blodtryck och andning.

Hur får man hjälp?

En behandling av ett psykologiskt trauma, PTSD eller komplex PTSD kan aldrig utplåna minnet av den omskakande upplevelsen. Målet är förändra hur man ser och reagerar på minnet – att få ett nytt och lugnare perspektiv och att skapa ett mindre ångestladdat förhållande till det som hänt.

För att kunna reagera positivt på en behandling av ett psykologiskt trauma måste man ha en någorlunda stabil livssituation vad gäller ekonomi och boende. En traumabehandling kräver att den drabbade har motivation, ork och kraft.

Stabilisering som första steg

All traumabehandling inleds med en stabiliseringsfas. Den handlar om att uppnå en viss nivå av fysisk och psykisk stabilitet och lugn innan man börjar arbeta med de plågsamma minnena. Behandlingar av PTSD-drabbade flyktingar måste ofta under en lång period fokusera på just stabilisering. Att bearbeta traumatiska minnen kan vara både svårt och plågsamt och för en människa i exil är det viktigt att finna ett sammanhang, en trygghet i en miljö här och nu. Den tilltron tillsammans med en stabil relation till behandlaren är ett måste för att kunna bearbeta det man tidigare gått igenom.

Andra viktiga inslag i stabiliseringsfasen kan vara så basala saker som att få hjälp med sömnvanor, och avslappnings- och andningsövningar. Tanken är att den drabbade ska lära sig att ta hand om och hantera den egna ångesten och oron.

Stabiliseringsfasen kan hjälpa de flesta som drabbats av PTSD och komplex PTSD – även om inte alla väljer att sedan gå vidare och bearbeta det som hänt. För en människa som lider av PTSD kan psykosocial hjälp – kontaktnät, ordnad vardag, boende, skola för barn och återförening av familjer – vara mycket viktiga stödjande åtgärder. Har man fått hjälp med att finna ett socialt sammanhang behövs inte alltid experthjälp för att bota PTSD, många självläker.

Psykoedukation

En viktig del av stabiliseringsfasen är psykoedukation. Då får den drabbade lära sig vad som händer i kroppen när man blir utsatt för traumatiska händelser. Vad innebär en PTSD-diagnos och vilka symtom kan man förvänta sig? Man går igenom hur hjärnan reagerar vid rädsla och akut stress – att urgamla instinkter tar över och att vi blir väldigt begränsade i våra reaktioner. Genom att få en förklaring till varför man gjort det man gjort i en skrämmande situation kan man skapa en större förståelse och lindra eventuella skuldkänslor.

Bearbetning och exponering

När man bearbetar ett trauma exponeras den drabbade gradvis för det smärtsamma minnet. På detta sätt kan man förändra känslan som är knuten till minnesbilden. Det här kan göras med bland annat EMDR och KBT. Även i psykodynamisk psykoterapi arbetar man med att försöka få patienten att förstå det som hänt - och därmed skapa en berättelse av eventuellt oförklarliga och skrämmande inre och yttre upplevelser.

Ett vanligt symtom i samband med PTSD är undvikande av saker som kan associeras till den skrämmande händelsen. Det kan vara en plats, en doft eller rent av ett ord eller namn. Genom en gradvis exponering kan man normalisera relationen till det man undvikit. På så sätt skapas nya erfarenheter knutna till doften, ljudet eller platsen som tar över de negativa minnen man tidigare knutit dem till.

Inte sällan drabbas människor med PTSD även av depressioner. Dessa kan behandlas för sig med psykologisk behandling och/eller antidepressiv medicinering. Mer existentiella frågor kring förluster och att leva i exil kan dessutom behandlas med psykologisk behandling.

Komplex PTSD kan behandlas på samma sätt som PTSD. Men att arbeta med ackumulerade trauman tar oftast längre tid och är mer komplicerat. Ett smärtsamt minne kan väcka minnet av ett annat och det kan sedan i sin tur framkalla ytterligare ett. Traumabehandlingen fokuserar då på att urskilja de delar av minnet som är återkommande och mest smärtsamma för patienten. Med hjälp av dessa inre bilder skapar patient och terapeut en typ av ”nyckelminnen”, som man systematiskt arbetar sig igenom.

Konsolideringsfasen

Efter bearbetningen tar konsolideringsfasen vid. Patienten ska då börja förhålla sig till allt man har arbetat med under bearbetningsfasen i ett här och nu. Det gäller att leva sitt liv i nutid, att nyorientera sig och hantera känslor, relationer och utmaningar sida vid sida med nya förutsättningar och erfarenheter.