Stöd till insatspersonal

Många yrkesgrupper arbetar i miljöer där de ofta är tvungna att hantera allvarliga händelser. Det kan gälla sjukvårdspersonal såväl som brandmän, ambulansförare, poliser och militärer. Tidigare stödåtgärder fokuserade på begreppet avlastningssamtal efter insats. Idag är kunskapen mer utvecklad och fokus är mer på första hjälpen vid stress och gruppstöd i form av utvärdering av insats och socialt stöd.

På samma sätt som de som är direkt drabbade av en allvarlig händelse kan även insatspersonal  reagera, beroende vem man är, hur man mår just då och vad det är som har hänt.

Enligt arbetsmiljölagens föreskrifter ska alla arbetsplatser ha beredskap och rutiner för första hjälpen och krisstöd, anpassat till verksamhetens art, omfattning och särskilda risker.

Tidigare var stödet till insatspersonal inriktat på avlastningssamtal för vilket underlaget i litteraturen är relativt begränsat — det betyder att det inte finns några bevis inom forskningen som talar för att avlastningssamtalet har någon positiv effekt som stöd vid en allvarlig händelse.

Det finns ännu inga entydiga bevis för hur stöd till insatspersonal exakt bör vara utformat. Men dagens rekommendationer har fokus på att eventuella stödåtgärder bör baseras på tillgänglig forskning — alltså det vi i dagsläget vet om hur människan hanterar stress.

Just nu talar det mesta för att faktorer som exempelvis uppmärksamt ledarskap och god sammanhållning i insatsenheter kan minska mental ohälsa. 

Första hjälpen vid stress

Första hjälpen vid stress fokuserar på hur chefer och kamratstödjare praktiskt bör stödja sin personal respektive sina kamrater efter insats.  Avsikten är att förstärka motståndskraft och stödja den egna återhämtningsprocessen. Stödet kan genomföras individuellt eller i grupp.

Första hjälpen vid stress handlar för överordnade om att kontinuerligt hålla sig uppdaterad om hur personalen mår och att ta hjälp av eller remittera till företagshälsovård eller motsvarande för professionell bedömning vid behov.

Denna form av stöd bygger på fem principer som handlar om att se till att personalen är i säkerhet, att lugna dem som har uttalade reaktioner, att se till att de kommer i kontakt med kamrater och närstående, att vidta åtgärder som möjliggör för personalen att börja fungera som vanligt i vardagen — samt att stärka tilliten, både till individerna själva och till organisationen.

Utvärdering av insats

Om man rutinmässigt efter insats samlar sin grupp och genomför en utvärdering av insats kan det bidra till att tillföra större öppenhet i kommunikationen mellan medlemmarna och uppnå bättre sammanhållning. Det kan vara ett enkelt sätt att värdera insatsen och att tillgodogöra sig ny kunskap.

Personalen i enheten ställer sig själva fem frågor:
- Vad var uppdraget?
- Vad gick bra?
- Vad gick dåligt?
- Vad kunde vi ha gjort bättre?
- Vem eller vilka behöver nu få tillgång till den här informationen?

Socialt stöd i grupp

Insatspersonal kan må bra av att vara tillsammans efter uppdrag och kommunicera med varandra. Hur mycket man vill ventilera är upp till var och en. Poängen är att låta gruppen befinna sig i ett socialt sammanhang där alla kan känna sig förstådda.

Socialt stöd i grupp kan i många fall leda till att eventuell stress och upprörda tillstånd kan ebba ut.

Andra syften med ett gruppstöd är att chefen kan ge information och normalisera reaktioner, värdera medarbetares eller gruppens behov eller förmedla psykoedukation — det vill säga förklara för gruppen hur kroppen kan reagera i samband med stress och pressade situationer; kunskap som gruppen kan ha användning av i samband med återhämtning.

Uppföljning, bedömning och eventuell behandling

Chefer och kamratstödjare bör som nämnts hålla koll på gruppen och vid behov samordna insatser där de som inte återhämtar sig inom rimlig tid bör bli föremål för professionell bedömning. Av den anledningen är det viktigt att insatsorganisationer har kontakt med en välfungerande företagshälsovård som kan genomföra sådana bedömningar samt förmedla behandling av olika stressrelaterade tillstånd vid behov.

Varje insatsorganisation bör ha ett tydligt och kommunicerat system för hur stödet till personalen är organiserat.