Vänta barn - partner

Den som står bredvid den som är gravid har ofta precis lika starka känslor kring graviditeten och det väntade barnet som den gravida. Ändå är det ofta så att omgivningens reaktioner är fokuserade kring det synliga, de aspekter av graviditeten som manifesterar sig i kroppsliga förändringar. Magen beundras. Illamående, smärtor och annat diskuteras. Den gravida översköljs av omsorger och goda råd. Men även partnern behöver få bekräftelse kring det hen går igenom.

En familj kan se ut på så många olika vis. Kärnfamiljen utgörs av en pappa och en mamma som bor tillsammans, men i dagens läge är det väldigt många barn som föds i andra vuxenkonstellationer, eller med en förälder. Att vara partner till den som ska föda kan också innebära väldigt olika saker, och ibland är man flera partners.

På många MVC och BVC-mottagningar är man medvetna om att familjer kan se ut på många olika sätt, men erfarenheten säger att en del av det stöd som erbjuds utgår ifrån föråldrade föreställningar. Då är det viktigt att man står på sig och ställer krav på att få förståelse och stöd i den situation man befinner sig.

Som partner till den som bär barnet är det inte ovanligt att man faktiskt genomlever en likartad turbulens, både på det fysiska och psykiska planet. Kropp och psyke går ju inte heller alltid att skilja åt med några solklara gränser. Trötthet och stress kan exempelvis visa sig i smärtor och allmän sjukdomskänsla. Och hormoner styrs inte bara av rent kroppsliga förändringar.

Det är också viktigt att komma ihåg att hur man känner och reagerar i den nya och omtumlande situationen inte bara har att göra med de yttre omständigheterna. Vi styrs också i hög grad av våra genetiska förutsättningar att hantera stress, och av de personlighetsfaktorer som utmejslats under hela vårt tidigare liv. Det man inom psykologin kallar för sårbarhetsfaktorer spelar en stor roll för hur vi hanterar situationen. Det innebär att en partner med tendenser att reagera med oro och ängslan kan ha det betydligt jobbigare under graviditeten än den gravida, men stressokänsliga, mamman.

Att bli inkluderad

Hur man än tacklar nya situationer så är det viktigt att som partner bli inkluderad. Och det gäller både av vården, av den som ska föda och av närstående vänner och släktingar. Som partner har du större chanser att bli inkluderad om du på ett självklart sätt ”tar plats”. Gå med till MVC-besök och ultraljudsundersökningar. Överlåt inte diskussioner om förlossning, barnavård och liknande till den som bär barnet, utan lyft fram dina synpunkter och frågor som lika viktiga. Om du känner dig exkluderad av vårdpersonal så är det ännu viktigare att påtala saken, då hjälper du inte bara dig själv, utan även andra. Acceptera inte om barnmorskan bara vänder sig till den som ska föda barnet, och säg ifrån om du deltar i en pappagrupp som placerar kvinnors och mäns behov och reaktioner i könsstereotypa fack.

Att delta i grupper för partners kan dock vara mycket värdefullt när gruppen adresserar relevanta ämnen och leder till känslor av igenkänning, ökad kompetens och delaktighet. Föräldragrupper i olika konstellationer anordnas ofta av MVC, men det finns också grupper i privat regi eller arrangerade av intresseföreningar, som man kanske själv får söka upp. Självklart kan man också själv ta initiativ till att skapa nätverk och samtalsforum med utgångspunkt i det man vill diskutera.

Relationen och juridiken

En omständighet som i vissa fall utgör en stor källa till oro och ovisshet inför framtiden är olika juridiska omständigheter. I Sverige är det bara barn till gifta olikkönade föräldrar som automatiskt får båda föräldrarna som vårdnadshavare. Är man sambo så krävs det att kvinnan som bär barnet är med på att registrera fadern som vårdnadshavare, vilket sker efter att barnet fötts. Är hon inte det måste man gå till domstol för att fastställa vårdnaden. För samkönade par gäller delvis andra regler.

Detta kan leda till både oro och konflikter om man har en instabil relation, eller kanske inte någon kärleksrelation alls, innan barnet är fött. Ännu svårare är situationen om man är flera som har skaffat barn tillsammans, exempelvis om ett par bestående av två kvinnor har skaffat barn tillsammans med en man, eller med två män som också lever i ett parförhållande. Svensk lag säger att ett barn endast kan ha två vårdnadshavare, vilket i praktiken kan leda till att någon av de vuxna hamnar i ett beroendeförhållande, utlämnad till andras välvilja eller till och med godtycke.

Det förekommer förstås också att man går in i en graviditet ofrivilligt eller med blandade känslor. Även om man som biologisk far till ett barn inte automatiskt har rätt till vårdnaden om barnet, så har man skyldighet att försörja barnet, vilket kan kännas tungt om man inte varit odelat positiv till föräldraskapet, om man inte känner förtroende för mamman eller om man har andra ekonomiska åtaganden, kanske gentemot andra barn.

För att ytterligare komplicera saken så kan det vara helt andra lagar som gäller om du är medborgare i något annat land än Sverige. Ett sätt att förebygga problem är att först och främst sätta sig in i vad lagen säger, men också noga prata igenom hur man tänker sig framtiden med barnet. Och det gäller både om man lever i en relation med den andra föräldern eller inte. Även om det inte är juridiskt bindande så kan det vara en poäng med att skriva ner en gemensam avsiktsförklaring kring hur man tänker sig det gemensamma föräldraskapet. Det minskar risken för att man plötsligt ska upptäcka att man tänkte helt olika, och det minskar risken för framtida konflikter.