Vänta barn

Att vänta barn, vare sig det sker genom att man bär barnet i magen eller att man får sitt barn på något annat sätt är en av de mest omvälvande sakerna en människa kan vara med om i livet. Det väcker en väldig massa tankar och känslor, ofta lite oväntade sådana. Och det gäller förstås båda föräldrarna.

Det är svårt att föreslå något sätt att förbereda sig på, då man planerar att bli förälder, eftersom det som ska hända inte går att vare sig förutse eller planera i någon högre utsträckning. Varken hur vår kropp eller våra känslor kommer att reagera går att sia om och oftast vet vi inte mycket om barnet som är på väg heller. Det är svårt att förutspå hur ens liv som förälder eller familj kommer att te sig och hur man kommer att vara som förälder kommer till och med det ofta som en överraskning. Goda föresatser och planer kommer inte sällan så mycket på skam att man skrattar åt dem efteråt.

Vilka känslor och tankar som dyker upp beror förstås mycket på sådant som hur man själv hade det som barn, och vilken kultur, eller livssituation, man lever i. Det innebär att det som för den ena innebär den högsta och mest efterlängtade lyckan, är för den andra en molande oro eller en överrumplande kalldusch.

Vänta barn med partner

I föräldragrupper på BVC tar man ofta upp hur föräldrarelationen kommer att påverkas, och det finns gott fog för att göra det; många par separerar när barnen är relativt små. Självklart kan det i en del fall bero på att man inte kände varandra så väl, eller att barnet faktiskt inte var planerat. Men har man avsikten att leva tillsammans så är det en god idé att ta sin relation på lite extra allvar under den här tiden. Det man kan göra är till exempel att ha lite extra överseende med att det uppstår en del gräl och undvika att gå hårt i klinch med sin partner; alla är ju extra sköra när de väntar barn. En annan sak som man faktiskt kan planera är praktiska saker, som hur man ska ha det med föräldraledighet och sådant.

Vänta barn utan partner

Att vänta barn utan att ha en partner innebär även det förändrade förutsättningar. Kanske har man ett stort och starkt nätverk att ta upp alla sina tankar med, och som erbjuder både praktiskt och känslomässigt stöd. Men det kan också vara så att man känner sig väldigt ensam med sina upplevelser och att man inte riktigt vågar belasta andra med det som berör en själv så på djupet. Hur man känner beror förstås också på om graviditeten är en följd av en planering och frivilliga val, eller om man separerat eller blivit lämnad.

Förändrade relationer till släkt och vänner

En annan relation som brukar förändras är relationen till de egna föräldrarna. Plötsligt är vi inte den yngsta generationen längre, och kanske får vi också lite bättre inlevelseförmåga i hur våra föräldrar kan ha haft det när vi var på väg. En annan känsla som kan dyka upp är hur viktiga våra föräldrar nu är på väg att bli, kanske i sin funktion av hjälp och avlastning, men också som anknytningspersoner till det väntade barnet. Även andra relationer förändras förstås. Det är vanligt att man inte längre känner att man har lika mycket gemensamt med nära vänner och syskon som själva inte har barn. Att få barn tillsammans med någon betyder också att man samtidigt knyter livslånga band med dennes hela släkt. Till och med relationen till husdjur kan förändras; ens älskade lilla hund kanske inte längre kommer vara världens centrum. Det är tur att barnet inte trillar ner i ens liv från en dag till en annan; man har ju oftast ganska många månader på sig att växa in i sin nya identitet som förälder.

Hantera omgivningens reaktioner

Tar man del av media som riktar sig till blivande föräldrar så översköljs man av glättiga bilder av hur alldeles fantastiskt underbart det är, alltihopa. Som gravid får man också ofta glada och positiva tillrop ifrån bekanta och till och med vilt främmande människor. De är avundsjuka, vill gratulera och ofta också uppmana en att ”passa på att njuta, den här tiden går så fort”. Allt det här är förstås välment och i någon mån också sant. Men det kan kännas som något av en örfil om man spyr all sin vakna tid, just har blivit lämnad av den andra föräldern, eller bara går omkring med tunga och svåra tankar och känslor i största allmänhet. För det är faktiskt aldrig så att man bara är glad och lycklig under graviditeten. De allra flesta är dock både lyckliga, ledsna, oroliga osv under graviditeten. Och hur man mår har inte alltid en koppling till om barnet är efterlängtat. Om det negativa dominerar och de lyckliga stunderna är få, så är det en mycket god idé att söka professionellt samtalsstöd via MVC eller någon annan vårdkanal. Många känner också stöd av att våga prata om de negativa känslorna med sina vänner och anhöriga, eller i något forum på nätet.