Barnets första levnadsår
Under barnets första år går det från att vara ett litet hjälplöst knyte som behöver vuxna till att tillfredsställa minsta behov till att vara en i allra högsta grad företagsam person full av idéer och egna åsikter. Att så mycket kan hända på så kort tid är nästintill ofattbart. Och det gäller även dig som förälder. Förutom att ha utvecklat kompetens vad gäller alla praktiska sysslor så har också du och ditt barn vuxit ihop till ett team som förstår och kan läsa av varandra.
Barns utveckling sker ofta stegvis, i språng. Som förälder kan man uppleva övergångarna mellan perioderna som lite jobbiga. Barnet kan te sig oroligt och frustrerat när det ”nästan” kan något, men ändå inte riktigt. Och när exempelvis mat- och sömnbehoven ändras så tar det ofta ett litet tag innan man förstår vad det är som är fel, och innan de nya vanorna har satt sig.
Som förälder har du två stora uppgifter under det första året, utöver det rent praktiska med att tillhandahålla omsorg och en god livsmiljö för ditt barn. Det första handlar om att erbjuda närhet, känslomässig uppmärksamhet och att vara en lyhörd partner för ditt barn att utveckla sin sociala och kommunikativa förmåga tillsammans med. Det andra handlar helt enkelt om att hänga med i svängarna, och bygger förstås även det på lyhördhet. Det är du som ska följa ditt barn i var hen befinner sig utvecklingsmässigt, och försöka matcha hens behov dag för dag. Och behoven ändrar sig som sagt ofta och ofta dessutom mycket snabbt.
Kolik
Ca 10 - 20% av alla barn drabbas, ofta med debut vid ett par veckors ålder, av kolik. Att kolik heter kolik beror på att man har tolkat det som att barnet skriker på grund av att det har ont i magen, och det är också med behandlingar som syftar till att minska gasbildning som man oftast behandlar kolik. Tidigare har mammor också fått höra att det är deras egen oro eller osäkerhet som leder till att barnet skriker. Det finns ingenting som tyder på att detta skulle stämma, men däremot blir man självklart oerhört orolig av att ha ett barn som skriker timma efter timma utan att man förmår trösta det.
Koliken går oftast över då barnet är tre till fyra månader gammalt. Möjligen kan mediciner och massage lindra något, men faktum är att det såvitt man vet inte finns någon behandling som helt avhjälper koliken. Har ditt barn kolik är det därför mycket viktigt att du ser till att få avlastning. Det är lätt att förtvivla, och man påverkas även mycket starkt av att aldrig få äta, sova, eller gå på toaletten i lugn och ro. Det är inte ett tecken på svaghet att be om hjälp i ett sådant läge, det är en klok överlevnadsstrategi.
Nära föräldraskap
När barnet är alldeles nyfött så har det inte så utvecklade sinnen. Den kanske viktigaste kommunikationsvägen med bäbisen är via kroppskontakt, som ju också är något barnet är vant vid från sina många månader inne i sin mammas kropp. Kroppslig närhet för också det goda med sig att det blir lättare att uppfatta barnets subtila signaler. Så länge man orkar är det bra att åtminstone då och då bära på barnet i bärsele, och i början bör det ske med barnets ansikte vänt mot den vuxna.
Även när man går över till sittvagn så ska man undvika att ha en framåtvänd vagn. Förutom att en promenad på stan kan innebära alldeles för mycket och intensiva intryck för ett halvårsgammalt barn så riskerar du också att missa saker. Dels rent praktiska saker som en mössa som har åkt ner över ögonen, men ännu viktigare är att du inte har koll på barnets reaktioner och känsloläge. Ni missar en massa möjligheter till kommunikation kring gemensamma upplevelser på era promenader.
En omdebatterad fråga gäller huruvida man ska samsova med sina små barn. Socialstyrelsens rekommendationer är att barn ska sova i egen säng fram till tre månaders ålder. Anledningen bakom rådet är att samsovning statistiskt ökar risken för plötslig spädbarnsdöd och spädbarnsdöd är betydligt ovanligare efter tre månaders ålder. Rekommendationen grundar sig på tillgänglig forskning, och den risk som finns med samsovning är att en vuxen som sover med barnet kan råka hindra dess möjlighet att andas.
Sovarrangemang kan se ut på väldigt olika sätt, och det kan också både vuxnas och barns behov göra. Exempelvis vill vissa bäbisar amma mycket ofta, och det finns vuxna som sover mycket djupt eller äter mediciner som gör dem svårväckta. Det måste vara upp till varje familj att försöka hitta arrangemang som fungerar för just dem, men det är förstås bra om barnets säng kan vara så nära de vuxnas som möjligt.
När barnet har blivit några månader gammalt så handlar närheten inte längre bara om att vara nära rent kroppslig. Närheten yttrar sig då alltmer i kommunikation och gemensamma upplevelser och sysselsättningar. Att leka, busa, titta på saker tillsammans och på andra sätt erbjuda sitt barn rolig stimulans kommer delvis att ersätta kroppskontakten.
Att skydda sitt barn
Instinkten att skydda sitt barn är mycket stark. Faktum är att den är så stark att många nyblivna föräldrar får jobbiga och oroande tankar om att barnet ska skadas på något sätt, och att man själv ska vara den som utsätter barnet. Om tankarna blir starka, nästan tvångsmässiga, så kan de få en att må så dåligt att man kan behöva söka hjälp. Men det kan ändå vara bra att känna till att sådana här tankar är vanliga och följaktligen något naturligt.
Under den första tiden handlar skyddet mest om dig som förälder; att du inte ska utsätta ditt barn för risker såsom att frysa, kunna ramla ner eller liknande. Men i takt med att barnet blir aktör i sitt eget liv kommer skyddsbehovet alltmer att handla om att du behöver vara på din vakt och stoppa barnet när det är på väg in i riskfyllda situationer.
Det svåra här är att barnet hela tiden utvecklar nya förmågor. Man kan aldrig helt förutse exempelvis när barnet plötsligt utvecklar förmågan att vända på sig, så att det kan ramla ner ifrån skötbordet. Eller när det blivit så rörligt att det kan gripa tag i någon farlig sak. Överraskningarna är många, och det bästa du kan göra är att hela tiden ligga lite steget före och inte chansa.
Barnets utveckling
Hos så här små barn är variationen i utvecklingsnivån gällande olika förmågor mycket stor, men det hindrar inte att föräldrar lägger mycket tid och kraft på att fundera över saken, och ofta också jämföra sitt barn med andra barn. Det är förstås lätt hänt att man blir fundersam om man deltar i en BVC-föräldragrupp, eller besöker öppna förskolan, och där träffar barn som ligger långt före ens eget i vissa avseenden. Tyvärr tenderar dessa jämförelser att mest leda till oro och andra negativa tankar. Om barnet verkligen har något problem så är det sällan i jämförelsen med andra barn man upptäcker det, utan i samtal med personalen på BVC. Försök därför att undvika jämförelser. Barn är precis som vuxna bra på olika saker. De utvecklas dessutom i språng och det som gällde när man var 6 månader har mycket litet samband med hur man blir som äldre.
Behov av egen tid
Väldigt många föräldrar med små barn upplever ett starkt behov av egen tid, då ju små barn kräver så mycket av förälderns uppmärksamhet. För många är det frestande att få det behovet tillfredsställt genom att smyga till sig en stund på sociala medier eller annan sysselsättning kopplad till skärmar. Det kan man absolut unna sig då barnet exempelvis sover, eller då man har någon annan som passar det. Men i och med att de flesta människor blir ganska uppslukade av skärmaktiviteter som dessutom är utformade på ett sätt så att de inte har något naturligt ”slut” kan det vara vettigt att sätta upp lite regler för sig själv.
För barnet är det inte bra att allt för ofta mötas av en förströdd vuxen som har sina tankar någon helt annan stans. Försök i stället att få till helt barnlediga stunder då du kan ägna dig helhjärtat åt det du vill. Och var närvarande när du är med barnet. Att skaffa sig egentiden genom att i stället låta barnet själv hålla på med en skärm är inte heller att rekommendera. Förutom att barn inte alls har behov av skärmaktiviteter i den här åldern så talar också mycket för att det finns risker förknippade med skärmanvändning hos små barn, även om forskningen på området ännu är begränsad.
Tipsruta
Var beredd på att du kommer behöva ompröva och ändra era rutiner ofta
Det här är tiden när anknytningsrelationer utvecklas – var nära ditt barn på alla plan:
Genom att erbjuda mycket kroppskontakt, gärna hud mot hud
Genom ögonkontakt och blickar
Genom att uppleva världen tillsammans
Genom all slags kommunikation
Undvik att jämföra ditt barns förmågor med andra barns
Se till att få lite egen tid, så att du orkar vara närvarande när du är med barnet