Barnbarn
Att få barnbarn är för de flesta stort, spännande och underbart. Vi får en ny liten människa att älska. Släkten förs vidare. Vi får se vårt eget barn i en helt ny roll.
Allt detta positiva är självklart och inte mycket att orda om. Men för de flesta mor- och farföräldrar är det inte bara enkelt och gulligt att få barnbarn. Man kan ha ganska blandade känslor inför att bli mormor eller farfar. Vi kan känna oss gamla. Vi kan känna svartsjuka, sorg och oro. Gamla oförätter och problem kan dyka upp igen. Barnen kanske begär mer hjälp än vi vill eller kan ställa upp med och vi får ofta dåligt samvete. Det kan vara svårt att prioritera. Vi kan känna oss överkörda och åsidosatta.
När något stort och viktigt sker i livet behöver vi fundera på det som hänt och händer. Det är ett sätt att bearbeta och därmed mogna och utvecklas. Det kan vara bra att bearbeta även på andra sätt - prata med andra, läsa om andras erfarenheter, skriva ner det man känner. Ibland kan man även behöva professionell hjälp.
Att tänka på
Ny identitet
Vi får en delvis ny identitet som kan vara svår att acceptera och identifiera oss med. En farmor är en gammal person, det har vi ju vetat sedan vi var barn. Nu är jag där själv, fast jag inte alls känner mig gammal. Omgivningen ser mig förmodligen på ett nytt sätt. Vi kommer närmare vårt eget livs slut, närmare döden.
Alla relationer påverkas
Ditt liv ändras och du ändras när du får barnbarn, därmed berörs även många andra. Det är inte ovanligt att vi känner mer gemenskap med vårt barn eftersom vi nu båda är föräldrar. Vi kan också känna mer gemenskap med andra, särskilt om de också har barnbarn.
Att bli farfar och farmor eller morfar och mormor tillsammans kan göra att förhållandet blommar upp. Men det kan också hända att den ena blir svartsjuk därför att den andra ägnar så mycket tid åt barnbarnen.
Vi kan känna ett större avstånd till andra, till exempel till en syster som vill ha men inte får några barnbarn eller till kompisarna som vi numera sällan har tid att träffa.
Gamla problem och oförrätter kan komma upp till ytan och krångla till relationer både med barn och andra i omgivningen.
Lägga sig i
Vi är vana vid att vara föräldrar. Det kan vara svårt att vänja oss vid att vi nu måste ta ett stort steg tillbaka. Nu är det inte vi som bestämmer och vi måste vara ödmjuka, inte kritisera, inte lägga oss i, inte hälsa på om vi inte är inbjudna, inte ge råd om de inte efterfrågas. Det är inte lätt, men nödvändigt om vi ska kunna ha en bra relation till våra barn.
Ställa upp
Efter många intensiva familjeår kan det hända att vi är väldigt måna om vår frihet. Medan barnen och svärbarnen kanske förväntar sig att vi ska ställa upp mer som barnvakt. Det är bra att tala igenom det här tillsammans, gärna redan under graviditeten. Det är bättre att i klartext tala om vad vi vill och förväntar oss av varandra istället för att bita ihop och bli sura.
Om ett barnbarn behöver hjälp
Normalt ska vi ju inte lägga oss i eller komma med synpunkter på hur vårt barn tar hand om sitt barn, vårt barnbarn. Men vad gör vi om viser eller misstänker att barnbarnet verkligen far illa, till exempel om barnbarnet misshandlas, utnyttjas eller inte får den vård ett barnbehöver därför att föräldrarna har drogproblem? Det är en mycket svår situation att se eller ana att ett barnbarn far illa. Om vi ingriper riskerar vi att inte få träffa vårt barnbarn i fortsättningen. Därmed förlorar barnbarnet ett viktigt stöd.
Men om barnbarnet behöver hjälp måste vi ju ingripa. Då får vi förklara för föräldrarna att de måste göra något åt situationen och att vi i annat fall måste kontakta de sociala myndigheterna. I det läget får man i regel ett bra stöd av det sociala.
Här finns hjälp och stöd!
Om du oroar dig för ett barnbarn och vill tala med någon om oron, finns stöd att få:
- Bris vuxentelefon, tel 0771-50 50 50
- Föräldratelefonen, tel 020-85 20 00
- Rädda Barnens föräldratelefon, tel 020-786 786
- Hemkommunens familjerådgivning
- Privata familjerådgivare och psykologer