Att få syskon

Det finns en föreställning att det är jobbigt för barn att få ett småsyskon. Visst är det en stor omställning i varje barns liv, men att det skulle vara näst intill traumatiskt får nog betraktas som en myt. För de allra flesta är det tvärtom en glädje och en gåva att få ett syskon. Detta bekräftas också i undersökningar som visar att ett lillasyskon ofta står högt på önskelistan.

Hur mycket man än har pratat med magen och läst särskilda sagor så kan inget barn i de yngre åldrarna förstå vidden av den förändring som ett nytt barn innebär. Den första tiden blir också ofta lite stökig.

Storasyskon i förskolåldern är ofta inledningsvis storögt avvaktande, men reagerar sedan inte sällan med svartsjuka, vilken ibland kan ta sig drastiska uttryck. Det är inte ovanligt att 3-åringen berättar att han tänker mörda bäbisen eller kommer med förslag om var man kan dumpa ungen.

Kanske är det sådana uttalanden som ligger bakom föreställningen om hur svårt det är att bli storasyskon, men man ska ha klart för sig att orden kommer ur ett litet barns mun. Även om de är uttryck för starka känslor, så ska de inte tas bokstavligt. Det som storasyskonet tycker är jobbigt är inte heller självklart syskonet i sig, utan handlar kanske snarare om förändrade rutiner, skrik och oväsen, trötta föräldrar och att tvingas vänta på sin tur.

Låt storasyskonet vara med

För att få en bra start kan man tänka på att låta det nyblivna storasyskonet vara med i allt som rör den nya och på så sätt få en viktig roll i sitt lillasyskons liv.

Om barnet vill - låt det vara hemma från förskolan under den första tiden. Försök också hitta balansen mellan att både få vara stolt över att vara stor och kapabel, men också få vara liten och bäbisaktig ibland.

Konkurrens om föräldrarna

En annan chock är det att plötsligt inte vara världens centrum längre. Det här kan bli ett problem om man som förälder känner att man faktiskt inte räcker till. Om det till exempel är väldigt dåligt med sömn, om någon blir sjuk eller liknande så se till att få så mycket avlastning att det inte blir syskonet som får bära hela bördan av påfrestningen. Om alla mår bra och de vuxna hjälps åt, brukar problemet med allvarlig konkurrens tona bort efter ett tag.

Det är viktigt för ett storasyskon att få kunna göra även sådant som den lilla inte kan vara med på, så ibland är det bra om man kan få lite egentid med en vuxen. Men ännu viktigare är att storasyskonet får en chans att hitta sin roll i den nya familjekonstellationen, så allra mest bör man jobba på att få till ett fungerande samspel mellan alla i familjen genom att vara mycket tillsammans.

Att vara rättvis förälder

Att vara rättvis är inte samma sak som att alla ska behandlas lika. Barn i olika åldrar har olika behov, och behoven ser också väldigt olika ut barn emellan. Det viktiga är alltså inte att hela tiden tänka på rättvisa, utan snarare att försöka förstå varför någon känner sig orättvist behandlad.

Att försöka lösa rättviseproblem genom att alla får presenter på allas födelsedagar är ju samtidigt att aldrig låta någon få vara lite extra speciell, och brukar bara leda till nya krav.

Faktum är att barn, precis som vuxna, ofta har större glädje av att få hjälpa till, vara till nytta och ge, än av att överösas med andras omsorger. Satsa alltså hellre på att ge mycket beröm och uppskattning för barnens generositet och omtänksamhet, än att fastna i ett oändligt kompenserande av orättvisor.

Att älska ett barn mer än det andra

Att vara så orättvis att man älskar sina barn olika mycket är nog många föräldrars största skräck. För att det överhuvudtaget skulle kunna vara så krävs att man kan mäta kärlek, och det kan man ju inte.

Det troliga, när man plågas av dåligt samvete över detta, är att det handlar om helt andra mekanismer. Vissa barn är t ex mycket lättare att hamna i konflikt med än andra, vilket lätt skapar skuldkänslor hos föräldrar.

Man kan också ha väldigt olika umgängessätt med sina barn, där man kanske har intellektuella diskussioner med ett, och kramas och gosar med ett annat. Båda dessa samvaroformer kan dock vara uttryck för kärlek.

Syskonbråk

Att syskon bråkar är en del av deras utveckling till vuxna, men bråken ska inte vara det mest dominerande inslaget i syskonrelationen. Är det på det viset behöver man som förälder ta reda på mer om vad det är som plågar barnen.

Att låta barnen få en bra start tillsammans redan från början är förstås ett sätt att stämma i bäcken vad gäller framtida bråk.

Andra viktiga saker att tänka på är att barn behöver få utrymme att lösa konflikter på egen hand. Undvik alltså att alltid gå in som domare. Avvakta först hur de själva klarar av saken, och gå vid behov in som samtalsledare; hjälp dem att hitta sina egna lösningar.

Det kan också vara bra att identifiera vad som startar bråken, så att man kan undvika vissa situationer eller sysselsättningar.