Att förbereda sig för föräldraskapet

Det går inte att planera och prata sig till en problemfri första tid med barnet, eftersom det är omöjligt att förutsäga både hur barnet kommer att vara, och hur man själv kommer att reagera. Men samtidigt är det faktiskt så att man har väldigt mycket att vinna på att i lite mer strukturerade termer tänka igenom hur man vill ha det. Förberedelserna handlar – paradoxalt nog – om att planera in det oförutsägbara, och vara öppen för överraskningar.

Är ni fler än en förälder så är det värdefullt att prata igenom era värderingar kring att ha barn. Kanske tycker ni att ni känner varandra utan och innan, eller kanske förutsätter du bara att den andra självklart ser på saken på samma sätt som du. Men när man får barn ställs ofta saker på ända. Den som var en bohemisk själ som satt uppe hela nätterna kanske visar sig tycka att det är oerhört viktigt för barn att ha fasta rutiner. Och den som tidigare var sparsam kanske var det just för att nu kunna vräka ut pengar på babyprylar och den senaste utrustningen.

Det är vanligt att man har föresatsen att uppfostra sina barn ungefär som man själv blev uppfostrad, men det förekommer också att det är just det man till varje pris vill undvika. En bra utgångspunkt för samtalen är alltså hur man själv hade det med sina föräldrar som barn. Prata igenom värderingar kring sådant som gränssättning, vad ni ska lägga pengar på och vad ni vill prioritera i livet. Är det t ex viktigt att kunna unna sig saker, eller är det viktigare att kunna vara ledig?

Viktigt med avlastning

Gå även gärna igenom rent praktiska omständigheter. Finns det möjlighet till avlastning ibland, eller kanske till och med rätt ofta om något skulle inträffa? Hur vill ni fördela föräldraledigheten, om ni är två? Hur tät ska kontakten med mor- och farföräldrar vara? Och hur kan man hjälpa och stötta varandra om det krisar? Det kan t ex kännas skönt för den som ska vara föräldraledig först att få ett löfte om att man får sova en hel natt i veckan.

Ett tips är att det sällan är bra att planera in en massa annat samtidigt som man väntar barn. Se till att ha sådant som att flytta, göra större renoveringar, byta till ett mer ansvarsfyllt jobb osv gjort i god tid innan barnet kommer, eller låt det vänta tills det nya livet med barnet har satt sig.

Sätt inte för höga mål

Många går in i föräldraskapet med höga mål kring sitt föräldraskap. Det finns en risk med att sätta upp mål som i grund och botten är orealistiska, som till exempel att man aldrig ska bli arg och skrika på sitt barn. Att ha sådana mål leder automatisk till att man känner sig misslyckad och får skuldkänslor. Det är helt ok att ha goda föresatser, men lås dig inte helt vid bestämda uppfattningar, och var beredd att omvärdera föresatserna.

Var också beredd på att all planering kan falla. Och se av den anledningen till att ha marginaler och buffertar. Man vet aldrig vad som händer efter att barnet är fött. Barnet kan vara sjukt eller ha en funktionsnedsättning vilket innebär helt andra krav på dig som förälder. En förälder kan bli sjuk, exempelvis är förlossningsdepression inte ovanligt hos både pappor och mammor, vilket även det ändrar förutsättningarna, inte minst för den andra föräldern.

Om den första tiden känns jobbig

Ha fördragsamhet och överseende med dig själv, och med din partner. Som nybliven förälder är man lite uppochnervänd. Situationen underlättas av att man satsar på att lösa problem här och nu, och på att prata med varandra, i stället för att fastna i en känsla av att man själv eller den andra föräldern inte duger. Se på den första tiden som en exceptionell händelse, och försök att behålla ett lite mer långsiktigt perspektiv. Saker kommer kännas helt annorlunda om bara några månader. Du har också mycket att vinna på att vara öppen för att ta emot både avlastning och professionell hjälp om du är helt slut av trötthet eller konflikter.