Min släkting ljuger om allt

Psykolog Ola Ståhlberg svarar:

Att berätta osanningar, att ljuga, ingår som en naturlig del i mänskligt samspel. Vi ljuger bland annat för att undvika obehagligheter, för att uppnå vinster, för att framhäva oss själva och kanske för att skydda andra. Detta är helt normalt. Utan osanna historier och lögner skulle tillvaron ibland bli outhärdlig och ohanterlig. De flesta av oss vet detta och accepterar därför viss grad av osanningar i relationer till andra. 

Men du beskriver något som går utöver det vanliga. Du beskriver en släkting som alltsedan barndomen har berättat osanna historier på ett raffinerat sätt som drabbar andra personer. Detta är naturligtvis något som de allra flesta, liksom du själv, reagerar på och finner oacceptabelt. De flesta skulle kanske reagera med ilska, avståndstagande eller konfrontation. 

Din fråga innehåller vad jag förstår såväl oro för egen del men också omtanke och oro för din släkting. Du undrar varför hon gör så här och hur du ska kunna prata med henne om detta. Du skriver också att det känns pinsamt att konfrontera henne med hennes osanningar och du antyder att detta skulle tyda på feghet från din sida. 

Det går inte att säga vad som ligger bakom din släktings beteende utan att ha pratat med henne personligen. Kanske rör det sig om låg självkänsla som hon försöker förändra genom att berätta osannolika saker om sig själv. Det skulle kunna bero på ett behov av att stå i centrum för uppmärksamheten och vara beundrad. Det är lite svårt utifrån dina uppgifter att utläsa om din släkting på något vis får någon ekonomisk vinning av att lura andra människor men detta skulle kunna vara ett (inte helt ovanligt) motiv. 

Det finns också vissa psykologiska tillstånd som innehåller lögn som centralt problembeteende. Detta innefattar, men är på inga sätt begränsat till, vissa former av personlighetssyndrom, framför allt narcissistiskt, antisocialt, emotionellt instabilt och histrioniskt. Andra tillstånd det skulle kunna handla om är manisk fas i ett bipolärt syndrom eller exempelvis vanföreställningssyndrom, men då handlar det ofta om tillstånd som till sin natur innefattar andra typer av funktionsnedsättningar, annan typ av symtomdebut och förlopp än personlighetssyndrom. 

Men det beteende du beskriver hos din släkting skulle även kunna handla om patologisk lögn, tvångsmässigt ljugande, mytomani, patomimi eller pseudologia fantastica – för att nämna några. Utmärkande för dessa är att det ofta saknas uppenbar grund eller vinning. Det kan, som du beskriver, handla om personer som berättar alldeles fantastiska, dramatiska (men inte omöjliga) historier, fulla av invecklade detaljer. Historierna är inte sällan, på grund av sin osannolikhet, lätta att avslöja, speciellt om man har sett ett system och träffat på det tidigare hos en person. 

Det går givetvis inte att veta om din släkting kan beskrivas i dessa termer, men när lögn blir ett utpräglat sätt att förhålla sig till andra människor måste dessa tillstånd åtminstone finnas med som en möjlig förklaring. 

Om lögnerna endast inbegriper din släkting skulle du ju bara kunna gå vidare, konstatera att det rör sig om en person som har som mönster att ljuga och kanske säga upp kontakten. Men du beskriver att din släkting också inbegriper dig i sina lögner. Detta blir ju såklart svårt att hantera och i det långa loppet outhärdligt, precis som du beskriver. 

Mitt råd till dig är att fortsätta hålla avstånd och om det finns möjlighet berätta för henne att du vet att hon ljuger, att det inte är acceptabelt att hon inbegriper dig i detta och att du, om hon vill, kan hjälpa henne att söka professionell hjälp hos en legitimerad psykolog eller legitimerad psykoterapeut. 

Centralt om du ska kunna nå fram till henne är att ha ett om möjligt icke-konfrontativt, icke-dömande förhållningssätt, där du låter henne förstå att du ser hennes lidande, om det nu finns ett sådant. Påstridig konfrontation riskerar att väcka aggression och förnekelse vilket helt kan stänga möjligheten till kommunikation. 

Det är också viktigt att vara tydlig med att hennes beteende får oacceptabla konsekvenser för dig som i längden kommer att leda till att du, om det inte upphör, måste vidta åtgärder för att skydda dig själv, exempelvis genom polisanmälan eller rapportering till ansvariga på sociala medier. 

Jag förstår att detta inte är lätt. I den mänskliga naturen ligger förutom att ljuga också bland annat att undvika konflikt. Detta är något helt naturligt och inget du ska lasta dig själv för eller behöva känna som feghet. Att bli indragen i en persons lögner kan både vara känslomässigt påfrestande och kanske medföra stora ekonomiska eller praktiska konsekvenser. 

Om du inte kan nå din släkting och få till en förändring och om konsekvenserna blir för stora för dig är slutligen mitt råd att du främst tänker på dig själv, skaffar dig personligt stöd kanske genom att prata med andra släktingar eller genom att söka professionell hjälp. 

Jag önskar dig lycka till med detta och vill än en gång betona att det är mycket begärt av en enskild individ att förändra ett beteende som har bestått i årtionden och som förefaller vara en central del i dennes personlighet.

Med vänlig hälsning