Är min ätstörning tillbaka?
Jag är 22 år och har haft anorexi, men blev för cirka två år sedan friskförklarad. Men under pandemin var jag nästan bara hemma och gjorde inte så mycket. Nu är det som om jag har fastnat i att bara vara hemma och jag har börjat gå ner i vikt och äter mindre igen. Jag har också en massa läkarbesök som jag hela tiden skjuter upp och mina vänner har i princip slutat höra av sig eftersom jag alltid ställer in. Vad ska jag göra?
Psykolog Maria Nordström Lindhe svarar:
Du är inte ensam om att ha passiviserats under pandemin. Att gå till skola, arbete eller fritidssysselsättningar fyller en viktig funktion av automatiska hälsorutiner. Vi kommer hemifrån, träffar andra och får nya perspektiv. Under pandemin har vi blivit uppmuntrade att stanna hemma och isolera oss. För många har det inneburit stora utmaningar i att upprätthålla hälsorutiner. Det blir lätt en ond spiral där undandragande och passivitet leder till sämre mående och mer passivitet.
Du skriver att du blev friskförklarad från anorexi för två år sedan, vilket egentligen inte är så lång tid. Under pandemin påtalade både forskare och kliniker att personer med ätstörning utgjorde en riskgrupp och antalet personer som söker hjälp för ätstörning har ökat efter pandemin.
Ibland tar det tid att tillfriskna helt från en ätstörning. Först får man hjälp att bara ”ta sig över vattenytan”, börja äta normalt och återta en frisk kroppsvikt. Lära sig nya förhållningssätt till mat, kroppen, träning och andra kompensatoriska strategier. När kriterierna för en ätstörning inte längre är uppfyllda behöver det inte nödvändigtvis betyda att man själv känner att man mår bra. Kanske behöver man mer hjälp för att förstå sig själv och sina behov på djupet.
Du behöver bryta ditt mönster av passivitet och uppskjutande så snart som möjligt. Frågan är bara hur du ska få kraft till att göra det. Jag vet inget om vilket stöd du har av din omgivning. Jag vet bara att det inte alltid är lätt att känna sig sedd och förstådd av anhöriga och vänner när man lider av anorexi.
Jag rekommenderar dig att ta kontakt med kliniken där du blev behandlad och be om att få några uppföljningssamtal. Om du tycker det känns svårt att gå dit ensam kan du kanske be en vän eller familjemedlem att följa med dig som stöd.
Finns möjligheten för dig att bo tillsammans med någon en tid, för att stötta dig återuppta viktiga dagliga hälsorutiner?
Har du haft kontakt med Riksföreningen mot ätstörningar Frisk och Fri? Där finns många olika vägar till stöd. Det kanske kan ge dig både kraft och idéer till förändring.
Varma hälsningar
