Jag använder härskarteknik i mitt förhållande
Min tjej säger att jag konstant trycker ner henne och att jag använder härskarteknik. Det går ifrån att jag skämtar om småsaker, som hur hon ser ut eller hur hon beter sig, till att jag rent allmänt smutskastar henne för saker hon har gjort.
Ibland känner jag de här åsikterna som jag kastar ur mig, men ibland säger jag förmodligen bara så för att vara elak. Min tjej är nu jätterädd för att säga fel och försöker alltid vara perfekt och tillräcklig, vilket hon aldrig blir.
Jag vet inte om det är för att jag är avundsjuk eller om det är något annat men jag känner att jag måste ändra på sättet jag behandlar henne för att jag vill kunna leva med henne. Hur ska göra för att ändra på mig?
Psykolog Marina Järvinen Katz svarar:
I våra relationer kommunicerar vi mer eller mindre konstant för att påverka eller förändra varandra och få gehör för våra egna behov. Förmågan till en effektiv kommunikation med respekt för båda parter är inte självklar, utan formas av modellinlärning och erfarenheter, liksom av sinnesstämningen för stunden.
En robust relation tål i regel ett visst mått av negativa och sårande kommentarer i stundens hetta, även om vi som individer är olika känsliga och effekten av sårande ord kan dröja längre hos vissa. Det är dock oerhört destruktivt för en kärleksrelation att en partner ofta kritiserar, förminskar och hånar den andre, oavsett avsikt. Den drabbade parten tenderar att tappa både självförtroende och förtroende för den mobbande partnern.
Du nämner ”härskarteknik”. Med det brukar, i vardagligt tal, menas att i samspel på olika sätt förminska och förklena en annan (grupp eller individ), i syfte att höja sin egen sociala status, uppleva makt och sänka den andres status. Din partner upplever sig konstant nedtryckt av dig och försöker hela tiden anpassa sig för att försöka undvika giftiga kommentarer. Du verkar i stort hålla med om beskrivningen, och funderar själv på hur det kommer sig att du gör det och vad du får ut av ditt beteendemönster. Då finns det bra möjligheter att komma ur det, och bidra till en bättre relation om det är det du önskar.
En början till att förändra ditt vanemässiga verbala beteende mot din tjej är att förstå situationerna där detta sker. När kommer impulsen att säga något taskigt, och vad är det som triggar impulsen? Ibland känns det bara skönt att känna sig mäktig genom att till exempel skämta på någons bekostnad (mobbning skulle knappast existera annars).
En del människor tror att ironi kan fungera som ett lättsamt sätt att ge instruktioner. I dessa lägen behöver man identifiera mobbings- eller ironiimpulsen hos sig själv, hejda sig och ställa sig några frågor: är detta verkligen hjälpsamt för min partner? På vilket sätt bidrar jag till en fin stämning om jag säger det jag tänkte säga? Är detta den person jag vill vara i livet? Ju fler gånger du avstår från en taskig kommentar, desto svagare blir impulsen.
Men ibland speglar en kritisk eller hånfull kommentar något annat som vi egentligen vill säga men inte vågar eller vet hur, eller knappt själva ens är medvetna om. ”Du är ju helt hopplös på städning” skulle då kunna översättas till ”det är viktigt för mig att ha det rent och ordnat hemma, och när du inte hjälper till känns det som om du struntar i hur jag mår”. Då behöver man träna på att förstå vad det är för behov eller önskemål man egentligen har, och försöka be om det direkt i stället för att gå omvägen genom skämt eller elaka kommentarer. En tumregel är att formulera sig i jag-form och gärna med positivt laddade ord, exempelvis ”Jag tycker det är så mycket trevligare när det är rent i köket, skulle vi kunna hjälpas åt mer med städningen?”.
Många kan uppleva det som ovant och rentav läskigt, eftersom man blir sårbar på något sätt. Tänk om ens partner faktiskt inte vill göra det man hoppas på. Det kan upplevas som ett avvisande. Plötsligt upplever man sig i underläge. På kort sikt är det då lättare att ”ta makten” genom att trycka till den andre. På bekostnad av en varm, ömsesidig relation.
Du funderar själv på om det kan ligga avundsjuka bakom ditt nedlåtande sätt. Det är en modig självreflektion, då avundsjuka tillhör en av våra mest pinsamma inre upplevelser och som vi ogärna vill erkänna, ens för oss själva. Vi avundas en annan person hennes vänskaper, rikedom, utseende eller kanske färdigheter, och känner oss dåliga i jämförelse. I bästa fall kan avundsjuka fungera som en inspiration att ta tag i sitt eget liv: ”Jag ska minsann också lära mig det där!”. Men avundsjuka kan också väcka missunnsamhet och impulser att såra och förminska den andre.
Är det något som din flickvän har i sitt liv som du tycker att du saknar i ditt eget? Är hon ”bättre” än du på att till exempel hantera vänskaper eller att uppskatta livet? Försök i så fall identifiera innehållet i avundsjukan och se om du kan sträva efter att förbättra det området i ditt eget liv, eller glädjas åt att hon har det där avundsvärda.
Du kan förändra ditt beteendemönster och bli en bättre partner på egen hand men förmodligen är det lättare om ni kan prata öppet om det och kanske hjälpas åt. Det betyder inte att du ska lägga ansvaret på din tjej men hon kan välja att uppmuntra dig när hon märker framsteg, eller kanske säga till dig om du går över gränsen utan att märka det själv. Du kan också söka professionell hjälp hos en legitimerad psykolog eller legitimerad psykoterapeut för lite stöd. Om relationen är så pass störd av detta att din tjej har svårt att lita på dig kan ni ta hjälp av en parterapeut.
Vänlig hälsning
