Varför släpper inte sorgen?

Psykolog Maria Nordström Lindhe svarar:

Att förlora en förälder som barn kan vara en av de mest utmanande upplevelserna man kan gå igenom. När någon man älskar och är beroende av plötsligt dör blir det en enorm påfrestning. Förlusten påverkar inte bara en själv utan även alla viktiga personer i ens närhet, vilket i sin tur präglar den miljö man växer upp i. Förlusten följer sedan med en hela livet på olika sätt. Det dyker upp nya situationer där man påminns om att man saknar en av sina föräldrar. Det kräver energi att bearbeta alla tankar och känslor som uppstår vid varje sådant tillfälle. 

Nu vet jag inte hur det var för dig när din förälder gick bort, men det är vanligt att känna ensamhet, övergivenhet och saknad i en sådan situation. Tankar kan snurra kring varför saker blev som de blev, var föräldern befinner sig nu och om man själv på något sätt hade skuld till dennes död. Man kan känna sig annorlunda jämfört med barn som har båda sina föräldrar i livet. 

Speciella tillfällen såsom skolavslutningar, födelsedagar och olika högtider gör en påmind om att man saknar en förälder. Det kan uppstå en tystnad runt en, endast några få som vågar fråga om ens saknad eller hur man mår. Andras liv fortsätter som vanligt, medan ens eget liv har tagit en helt ny riktning. 

Du beskriver att du hanterade situationen genom att hålla allt inom dig och inte uttrycka dina känslor. När man som barn står inför en sådan svår situation gör man det bästa man kan för att gå vidare. När tryggheten får sig en kraftig törn använder man olika strategier för att återfå en känsla av kontroll och säkerhet. Kanske behövde du kämpa, bita ihop och ge allt för att klara av livet. Möjligen var du tvungen att vara duktig och inte vara en ytterligare börda för din kvarvarande förälder. Oavsett vilka strategier du använde för att hålla sorgen tillbaka så kanske det är det som tagit energi från dig på lång sikt. 

Idag finns det mycket bättre kunskap om barns behov vid sorg. Jag vet inte vilket stöd du fick, men generellt vet man att barn behöver mycket trygghet och adekvat omsorg för att hantera en svår förlust. Barn kan behöva uttrycka sin sorg på sätt som skiljer sig från vuxnas och få svar på sina frågor och funderingar anpassade till sin ålder. Barn behöver också få prata om sina fantasier eller magiska tankar kring döden. 

Generellt vet man att det är centralt att förlusten och dess innebörd blir erkänd och benämnd. Det är betydelsefullt att kunna prata om saknaden och låta föräldern fortsätta vara en del av familjen. 

Du berättar att sorgen håller dig tillbaka och att du lider av kronisk utmattning. Svaret på din fråga är att obearbetad sorg kan bidra till utmattningssyndrom och andra hälsoproblem. Du kanske skulle behöva ta hjälp att bearbeta sorgen tillsammans med en legitimerad psykolog för att förstå de upplevelser som du inte hade möjlighet att förstå som barn. 

När sorgen blir låst beror det oftast på att det finns komponenter som blir för svåra att hantera på egen hand. Genom psykologisk behandling kan man få hjälp att sätta ord på smärtan och saknaden samt utforska olika aspekter som rör sorgen. Det kan finnas delar som man inte är medveten om, delar som är extra svåra eller förbjudna, eller delar som helt enkelt behöver förstås bättre. 

Genom att kartlägga dina strategier för hur du har hanterat sorgen kan du få hjälp i att reflektera kring hur din barndom blev. Psykologisk behandling kan också fungera som en plats för reflektion kring de existentiella frågor som ofta följer med sorg och saknad. Att så tidigt i livet få uppleva att viktiga grundläggande värden krossas, något som andra tar för givet, tänker jag måste ha präglat dig genom hela ditt liv. 

Saknaden efter din förälder kanske aldrig försvinner helt. Men jag hoppas att du med professionell hjälp kan lindra smärtan och ta dig ur utmattningen.

Varma hälsningar