3/8/2017

Min son vill absolut inte till dagis

Min son på 4.5 år har nu i drygt 2 veckors tid varit helt förkrossad. Så ledsen varje dag! Han vill inte åka till dagis! Vid varje lämning så skriker han i gråt... En hemsk situation! När jag hämtar på fredagen så är det första han frågar "är vi lediga nu, slipper jag gå till dagis?" Sen kommer lördagen då börjar han bli ledsen och oroar sig för nästkommande vecka... Söndagen är katastrof han är så ledsen - ren panik emellanåt. Han vill verkligen inte!

Jag har frågat varför han inte vill och hans svar blir "därför" och sen säger han att en fröken är dum emot honom. En incident i somras med just denna personal: min son och en annan kille bråkade.  Det visade sig sedan att personalen hade tagit min son och satt honom på en pall i förskolans kök och stängt dörren...

Vad ska jag göra? Han mår ju inte bra och det gör inte jag heller för lämningen är hemsk så man går sönder!


Ingrid Gråberg svarar:

Många föräldrar har erfarenhet av jobbiga lämningar i förskolan. Ofta är de jobbiga lämningarna av övergående natur. Och ofta får föräldrarna lugnande besked av personalen om att allt fungerar bra så fort separationsprocessen är överstökad och då finns det ingen anledning till oro. Men det som du beskriver går utöver det vanliga. När ett barn ger uttryck för oro och obehag redan på lördagen kan man inte ta lätt på saken. Ni behöver ta reda på vad som utlöst de här obehagskänslorna.

Har er son generellt svårt att vara ifrån er föräldrar? Eller skulle det gå bra att lämna honom till en släkting eller en nära bekant under en arbetsdag? Det vill säga är det er han har svårt att lämna eller är det förskolan som han fruktar? Pojken har nämnt att en i personalen är dum och du beskriver en händelse i somras där samme personal var inblandad. Det här kanske inte alls har med saken att göra, men det är åtminstone en ledtråd att börja nysta i.

Vad säger pedagogerna? Hur fungerar det när ni föräldrar har gått iväg? Verkar sonen må bra under resten av dagen? Deltar han aktivt i samlingarna? Söker han tröst och hjälp hos de vuxna? Leker han med de andra barnen och i så fall hur? Har hans beteende i övrigt förändrats i samband med att lämningarna började bli jobbiga? Har ni själva haft möjlighet att vara med under
en hel dag på förskolan och kunnat skapa er en bild av hur verksamheten fungerar och med egna ögon sett hur sonen samspelar med andra där?

Jag tänker att det här inte bara är en angelägenhet för er föräldrar. Även förskolans personal borde bli bekymrade när en 4,5-åring reagerar så starkt inför att bli lämnad i deras vård. Om de inte redan har gjort det, så bör de konsultera en psykolog. Det kan vara en god idé att ta hjälp av en utomstående som kan komma och observera samspelet mellan er pojke och personalen, liksom mellan pojken och de andra barnen. Detta för att försäkra sig om att han inte far illa och för att försöka få fram vad som kan ligga bakom sonens upplevelser. Det kan röra sig om allt ifrån en missuppfattning till rena missförhållanden.

Att få svar på alla frågor kan ta ett tag. Frågan är hur ni ska hantera situationen under tiden. Ska ni tvinga honom till ett ställe dit han absolut inte vill? Tillfälligt stanna hemma med honom? Hitta en annan tillfällig lösning? Byta förskola? Här kan det förstås finnas praktiska hinder som gör att valen är få eller att det inte ens finns något alternativ. Och om det finns valmöjligheter kanske det inte är givet för er vad ni ska välja. Min rekommendation är därför att ni ber om ett möte med personalen och en förskolepsykolog för att diskutera såväl kortsiktiga som långsiktiga lösningar på problemet.

Vänlig hälsning,