7/12/2016

Jag är så socialt rädd

Jag har sedan jag var liten aldrig vågat säga emot någon, aldrig säga nej eller säga vad jag tycker. Detta är något jag tycker är fruktansvärt jobbigt, för självklart har jag många åsikter och ofta vill jag inte alls göra de saker som jag gör bara för att jag inte vågar säga emot.

Jag märker också att detta påverkar mig socialt, jag kan bli väldigt nervös om en diskussion uppstår bland gruppen människor jag sitter vid för jag är rädd för att någon ska fråga mig vad jag tycker. Det blir oftast svårt för mig att följa diskussionen då jag bara sitter och tänker på vad jag borde säga eller inte säga.

Jag går även med på att ha sex med killar även om jag inte vill. Efteråt känner jag mig fruktansvärt äcklig.

Min omgivning har nog inte en tanke på att jag mår dåligt över detta för jag har även väldigt svårt att uttrycka känslor. Istället för att visa några känslor är jag alltid glad, positiv och ler mot alla vilket får dem att tänka att jag är den glada/spralliga/positiva tjejen.

Oftast när jag pratar med folk så tycker jag att jag säger olämpliga saker och då brukar jag få en mindre typ av ångestattack där jag går in på toaletten och slår mig själv.

En effekt av att inte våga konfrontera människor är att jag går runt och bär på mycket ilska inom mig, mycket ilska för att någon kanske sagt något som jag inte hållit med om eller att någon sagt något kränkande till mig.

Tror du mitt beteende går att ändra på genom att träffa en psykolog?


Liria Ortiz svarar:

Ja, visst kan du få hjälp! Mitt råd är att du prioriterar att hitta en tid hos en psykolog! Så besvärligt som du har det nu ska du inte fortsätta att ha det.

Första steget i mötet med en psykolog är att närmare utreda det problem som man har, och få veta vilken behandling som kan vara till hjälp. Men också att du ska väga in om att det sätt att arbeta som psykologen har känns rätt och rimligt för dig. Jag ska återkomma lite mer till det strax. Men låt mig först resonera med dig om hur psykologin resonerar om det problem med ditt sätt att vara som du berättar om.

Du berättar att du ”sedan du var liten aldrig vågat säga emot någon, aldrig vågat säga nej, eller säga vad du tycker”, och hur det präglat din uppväxt, och fortfarande präglar ditt vuxna liv idag. Inom psykologin betraktas sådana här stabila mönster av tankar, känslor och sätt att bete sig som något som kan sägas vara en del av vår personlighet. Den består av kombinationer av olika personlighetsdrag, och inom ramen för vår samlade personlighet är det normala att ha både styrkor och svagheter. Ibland har vi personlighetsdrag som leder till svårigheter i relationer till andra, och att vi har svårt att uppnå vad vi vill, till exempel i studier och i arbete.

Dina sociala rädslor kan ha sin bakgrund i ett personlighetsdrag som vi skulle kunna kalla för osjälvständighet. Ett inslag i osjälvständighet kan även vara en stark rädsla för att bli övergiven. Vilket bidrar till svårigheterna att vara självhävdande och sätta gränser för andra, och vad man vill ställa upp på. Känner du igen dig även i detta?

Oavsett vilka personliga drag som man vill förändra så säger behandlingsforskningen att det är psykoterapi som är den mest effektiva hjälpen för detta. Som du säkert vet så finns det ju flera former av psykoterapi. Vissa är mer effektiva än andra beroende på vilket problem som man har, och vissa passar en bättre utifrån vem man är.

Det är också viktigt att hitta en psykolog eller psykoterapeut som man får en bra kontakt med. Ibland får man prova sig fram ett tag innan man känner att man hittat rätt person. Jag föreslår att du skaffar dig boken ”Jag tror att jag måste prata med någon” av psykologen Jenny Rickardsson. Boken är en guide till terapi, och en mycket hjälpsam bok när man funderar på att börja i en sådan. I boken får man svar på frågor som vart man vänder sig, hur mycket det kostar, och hur man ska veta att terapeuten är seriös.

Men det finns också en del som du kan göra på egen hand för att ta hand om dig. Här är några råd om detta:

  • Sätt upp små realistiska mål för att röra dig i den riktning du vill, att vara mer självhävdande. Skriv gärna ner vad det skulle kunna vara. Som att i någon eller några situationer som inte känns för svåra säga en annan uppfattning, eller säga nej till något. När du lyckas kommer det att påtagligt bättra på ditt självförtroende, och ge dig tillit att vilja fortsätta i den riktningen.
  • Träna dig gärna i att vara uppmärksam på det som är bra, och som fungerar i din vardag. Låt inte grubblandet över dina svårigheter och din oro för framtiden ta sig för stort utrymme. Visst är det svårt för dig nu, men hitta gärna en balans och ge plats ännu mer för det som får dig att känna dig nöjd, och få ögonblick av lycka.

Och låt dig inte fortsätta att sexuellt utnyttjas som följd av din osäkerhet. Få inte fler erfarenheter av det slag som du skriver om. Jag kanske utmanar dig nu, men kanske är det så att det blir enklare för dig om du tills vidare helt avstår från sex, och väljer undan situationer där sex kan bli aktuellt. I avvaktan på att du hittat sätt att skilja på vad du genuint vill, och vad andra vill med dig. Som resultat av en psykoterapeutisk behandling.

Varma hälsningar och ta väl hand om dig!